reebee

Regnet slår mot rutan ikväll...på andra sidan gården gissar jag att partyprissarna tog sitt pick och pack och flyttade in från balkongen.
Skönt, då får jag kanske sova ostört utan en massa fyllesång. 75-årsfest...skulle oxå ha varit där om jag inte började jobba kl 7 imorrn.
Känns som denna vecka aldrig tar slut, men på måndagförmiddag får jag äntligen lite ledigt.
Konsert nästa vecka...kan bli kul. Men det jag mest av allt ser fram emot är bion imorrn :) förutom att jag längtar efter att få lägga huvudet på kudden just nu.

Mikas album blir bara bättre och bättre. Any other world nämndes i förra inlägget men förtjänar att uppmärksammas en gång till, om jag nånsin gör en film ska den vara med på soundtracket.
Andra låtar som är värda uppmärksamhet är Stuck in the middle, Ring Ring och Happy Ending

Go´kväll!

För snart en vecka sen gjorde jag och Lapszus vår första start på 12 mil.
Trodde vi hade oddsen på vår sida eftersom siffran sju tydligen ska innebära tur.
Starten gick sjunde juli (070707) klockan 7 på morgonen. Dessutom hade vi startnummer 7!...det kunde ju inte gå annat än bra tyckte jag.
MEN efter 7 mil (SJU!!!!) fick vi lova att avbryta tävlingen pga någon konstig hälta.
Hädanefter kommer jag sky siffran 7 som pesten.

Hela denna vecka har jag mått konstigt, tror jag fått en släng av stressmage, kräktes mellan morgonsändningarna i måndags....dumt!

Bokade en resa till Bratislava i oktober för mig och min syster igår. Till det mycket fashionabla priset av 4 kronor. Taget.
Bokade även en resa till London för 500 kronor T&R för två pers. Så det blir lite resor i höst :)

Fick en DVD med massa bra musik på posten häromdan...tack så mycket :D

Har  fastnat för mikas album och speciellt låten "any other world"...grymt bra är den! Sen gillar jag även Grace Kelly....helt otroligt att ingen lyckats spela sönder den för mig än. Blir fortfarande helt hoppig och studsig när jag hör den :D

I could be brown

I could be blue

I could be violet sky

I could be hurtful

I could be purple

I could be anything you like

Gotta be green

Gotta be mean

Gotta be everything more

Why don't you like me?

Why don't you like me?

Why don't you walk out the door!

Ja, nu har jag tagit steget...nu är vi anmälda jag och Lapszus.
Klockan 07.00,  sjunde juli - 070707 går starten.
Har hört att siffran sju ska bringa lycka, så bättre förutsättningar att debutera än så kan vi väl knappast få.

Var och provred Pontiac idag, han skötte sig bra. 
Postlådor och vattenpölar var läskiga och han studsade lite i galoppen, men vad kan man kräva av en femåring?
En riktigt söt liten häst vars ryttare hade oturen att bryta fingrarna på ena handen när hon hopptränade förra veckan. Missar nästan hela tävlingssäsongen nu..trist.
Men Pontiac måste vänjas vid tävlingssituationer, nu får jag tävla lite istället. Redan nästa helg förhoppningsvis...om jag får ledigt från jobbet bara.

Midsommar har varit bra, mysigt ute i Dunker. Imorrn bär det av mot Kalmar igen, önskar att jag inte behövde åka dit riktigt än.
Har haft några sköna, välbehövliga lediga dagar nu, mer avslappnad än såhär går det knappast att bli?
Va i Flen häromdan och hälsade på Berra, vi umgicks bara han och jag - grillade, promenixade och kollade på film, allt kändes som förr, vi hade så himla kul.
Mycket skratt, flumm, flams och trams.
Det var med en konstig känsla i magen jag åkte därifrån...och den har dröjt sig kvar.  Jaja, allt  får ett svar såsmåningom.

Driver omkring här i linné, jag söker någon sorts egen livskvalité.
Ingen människa ser mig men en dag som den här känns det bra.
Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger mig.

Det är nu eller aldrig, det är allt på ett kort.
Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort.

När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå,
så när kommer jag leva mitt liv för mig?

Svaret är NU.

...drygt en vecka sen examen.
Och nu är det verkligen över på riktigt.
Examensdagen var känsloladdad, jag var otroligt lycklig och glad, samtidigt som jag var sorgsen och ledsen.
Det var ju den här dagen som jag kämpat för i tre år...det var därför jag flyttade till Kalmar från första början.
Känslan av att vara klar och känna att det dags att ge sig ut i världen och se om vingarna bär var otroligt skön, samtidigt skrämmande.
Å andra sidan var det jobbigt...alla vänner sprids för vinden, hela gemenskapen vi haft i tre år kommer aldrig att återskapas.
Inte konstigt att kvällen avslutades med ett gråtkalas.
Tror inte jag riktigt kommer att inse att MeP04 inte längre existerar förrän i höst då ingen kommer tillbaka.

Tre år i Kalmar har gått fort.
Tre år av skratt, gråt, sorg, lycka, frustration, längtan och glädje.
Jag kom hit med pirr magen, nervös, förväntansfull och nyfiken på vad som väntade.
Nu har jag samma känsla igen...vad som händer i höst går inte att förutspå.

Slutet på en era....innebär början på en ny....spännande