Det är över nu...
...drygt en vecka sen examen.
Och nu är det verkligen över på riktigt.
Examensdagen var känsloladdad, jag var otroligt lycklig och glad, samtidigt som jag var sorgsen och ledsen.
Det var ju den här dagen som jag kämpat för i tre år...det var därför jag flyttade till Kalmar från första början.
Känslan av att vara klar och känna att det dags att ge sig ut i världen och se om vingarna bär var otroligt skön, samtidigt skrämmande.
Å andra sidan var det jobbigt...alla vänner sprids för vinden, hela gemenskapen vi haft i tre år kommer aldrig att återskapas.
Inte konstigt att kvällen avslutades med ett gråtkalas.
Tror inte jag riktigt kommer att inse att MeP04 inte längre existerar förrän i höst då ingen kommer tillbaka.
Tre år i Kalmar har gått fort.
Tre år av skratt, gråt, sorg, lycka, frustration, längtan och glädje.
Jag kom hit med pirr magen, nervös, förväntansfull och nyfiken på vad som väntade.
Nu har jag samma känsla igen...vad som händer i höst går inte att förutspå.
Slutet på en era....innebär början på en ny....spännande