Mudface



Sitter här och känner mig som träsktrollet Shrek. Just loooove mud.

Verkar jag rastlös med tanke på mina täta inlägg idag kanske?

Skulle egentligen vara på jobbet men bytte i sista sekunden till kvällspasset. Och på nått sätt måste man ju fördriva sin lediga tid. När allt annat var gjort fick det bli en liten skönhetsdag med lera i hela ansiktet och vaxning av ben och bikinilinje.
Visst, verklig skönhet sitter på insidan men visst kan man väl få hjälpa utsidan på traven ibland?

Nu är det krig!

Fan. Jag har förkylningskänningar i kroppen. Det har jag ju verkligen inte tid med. Jag ska måste ju träna.

Nu sätter jag in det tunga artilleriet.

Berocca, echinaforce, grapefrukt och te är mina soldater i detta förkylningskrig.


Say cheeeeeeesyyyy!

Jag vet att jag med jämna mellanrum tjatar om musikens betydelse i livet.
Kan bara inte låta bli. Den gör mig glad och den får mig att gråta. Men långt ifrån all musik.
Jag har lite småsvårt för schlager och låtar med banala och rent ut sagt skittexter. Ofta går dessa två fenomen dessutom hand i hand. Nödrim är nått som flitigt används.
Linda Bengtzings låtar är väl ett typexempel.

MEN ibland fastnar även jag för låtar som är lite cheesy. Sarah Dawn Finers
Kärleksvisan till exempel. Tycker den är väldigt fin faktiskt. Stråkarna och pianot gör nog sitt men jag gillar texten oxå, rim och allt.

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.

Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

Det är nästan så jag har en liten tår i ena ögonvrån. Ja, jisses. Undrar hur många bröllop denna använts på?

What a day!

Igår var en hektisk dag. Började alldeles för tidigt efter alldeles för lite sömn. Men det är ju värt att gå upp för att komma ut i stallet. Blev en 2,5 timmes-ridtur genom de halländska skogarna, bättrade på mitt skavsår som jag fick häromdan. Yeeey!

Hann precis hem för att äta lite lunch och sen bar det av direkt till jobbet där jag hade sett fram emot ett lugnt kvällspass och kunna redigera klart mitt första Vårrusinslag.
Jo, tjena. Istället blev det presskonferens eftersom polisen gripit en man som misstänks ha spärrat in en kvinna i en sextortyrkammare (som den kallats i vissa media) här utanför Halmstad. Gissar att många inte kunnat undgå den historien vid det här laget?

Jag älskar pulsen som uppstår när sånna här grejor händer. Ok, det där kanske låter helt fel - det är naturligtvis en riktigt ruskig historia. Men när man kallas till en presskonferens sent på eftermiddagen så vet man att det är nått stort på gång och då får man en helt annan press på sig att prestera och det fort. Måste ju hinna få in det i sändning och samtidigt göra det förståeligt för tittarna.

Satt och hetsåt frukt och hinkade te när jag redigerade. Fint sätt att hantera stress, tur att det inte finns glass på jobbet haha.
Efteråt är urladdningen total. Det är även först då man hinner smälta allt. Det är på något sätt först då man inser vad man faktiskt rapporterar om...

En fin vän hörde av sig sent igår och undrade om jag var ok.
Vilken underbar omtanke :)

Tror att man på nått vis måste lära sig att koppla bort om man jobbar som journalist, annars skulle man inte bli långvarig i den här branschen. Tror detsamma gäller de som jobbar på sjukhus, brandkår och polisen. Annars skulle man gå under.

Men skulle jag säga att det inte berör mig skulle jag ljuga...

Jag tar hellre trapporna...

Livet är lite som att åka hiss. Det går lite upp och lite ner. Det värsta är väl när man inte riktigt vet var man ska kliva av. Eller när den fastnar nånstans.

Jag hatar att åka hiss. Får klaoustrofobiska känslor.

På tal om hissar så kommer jag alltid att tänka på en jul när jag, Mia, mamma och pappa spelade "med andra ord". Ett spel som är som det låter, det går ut på att man beskriver ett ord med ett annat.

Mamma försökte beskriva gröna hissen för pappa som stressade ur och under trettio sekunder skrek GRÖN, GRÖN! Det var det enda han kom på när mamma sa "åker upp och ner" och "har samma färg som gräset".

Behöver jag säga vilka som vann?

Halvnio hos mig

Oh my fucking god. Jag måste skita i jantelagen för en stund och säga att jag är helt gudomlig på att laga mat.
Idag blev det en improviserad grönsaksgratäng gjord på rättika, selleri, lök och champinjoner.
Den toppades med vanlig ost och mjölk medan hemligheten gömdes inuti. Getost.
Allt blir tamejtusan gott med getost. Till det blev det köttfärslimpa med fetaost och soltorkade tomater, lite utav min specialitet numera.

Ja, det var egentligen bara det jag ville skriva. Att jag e king of everything :P

Är för övrigt roligt att de som jobbar på taxibolaget numera känner igen mig när jag ringer för att boka taxi som ska hämta upp mig till jobbet på morgonen. Jag behöver inte längre säga vart jag bor eller vart jag ska.

Livet...

Att sitta på hästryggen och gunga fram i sakta mak. Det är livskvalitet. Att se naturen vakna till liv efter en lång vinterdvala. Det är livskvalitet.
Att höra fåglarna kvittra i takt med hovtramp i gruset. Det är livskvalitet. Att känna solens värme i ansiktet och doften av lera. Det är livskvalitet.

Fan vad glad jag är att jag äntligen har bil och kan ta mig ut till stallet. Att jag får rida nästan hur mycket jag vill gör mig mer än glad.

Att rida är så mkt mer än ett fritidsintresse. Det är motion, avslappning, kärlek och terapi på en och samma gång. Jag tror vi skulle ha mindre stressrelaterade sjukdomar om alla fick ta sig en ridtur då och då.

Det är sånna här dagar man inser vad som är viktigt i livet. För mig är det djur och natur. Även om jobbet är en stor del av mig skulle jag byta bort det mot dessa saker vilken dag som helst om det bara gick.


Sommartider hej hej!

Hur många försov sig imorse? Ingen? Nehepp, alla tog sovmorgon.

Betyder det här att det är dags att byta till sommardäck nu? Hehe, känner jag mig själv så inväntar jag påsken, tar med däcken hem och ropar på pappa :P

Nu blire stallet. Jäkla gutt.

Nått att fundera på. --> It ain´t simple to be cool, but it´s cool to be simple.

Brustna hjärtans vår?

Jag höll på att gå sönder när min fina vän ringde inatt och var helt förstörd.
Verkar kunna bli brustna hjärtans vår det här. Jäkla kille. Jag fattar inte hur nån ens kan fundera kasta bort en av världens bästa tjejer. Bara att hoppas att han inser vad han är på väg att göra. Jag blir vansinnig. Jäkla clown.

Skulle jag springa på honom skulle han få en väl riktad spark. Inte bara för att han skulle vakna utan framförallt för att han skulle få en liten hint om hur ont det gör i henne just nu.

Varför analysera sönder nått som är bra och fundera över vad som kanske kommer att hända. Den dagen, den sorgen. Njut av det som är bra istället. Rent allmänt undrar jag vad är det med killar som just brutit upp från sina tjejer och reboundförhållanden?

Varför ger de sig ut på jakt efter kärleken när de knappt hunnit släppa den förra eller som kanske i det här fallet- än mindre hunnit hitta tillbaka till sig själv och vad de vill? Är de rädda för ensamheten eller vad är grejen?

Jag blir så trött, jäkla pajaser. Stay away from me and my girls.

Det luktar daggmask

Har precis planterat solrosfrön, ärtor och basilika och hoppas på resultat. Nu luktar det daggmask i hela köket. Eller ja...det luktar som när man var yngre och grävde efter mask inför metturen. Fick ett ofantligt sug efter att meta nu. Det måste jag göra i sommar.
Ligga på en brygga vid en skogssjö nånstans och höra vattnet klucka. Behöver nödvändigtvis inte få nått napp bara jag får ligga där.

Status på att-göra-listan:

Avklarade punkter: 8
Påbörjade punkter: 4
Tillkomna punkter: 0
Kvar att göra:9
Det tar sig.

Statusen på löpningen--> springer nu 5 km på 29 minuter. Inte helt illa. Men vill gärna att det ska kännas lätt och inte som att jag ska dö i varje liten uppförsbacke. Blev totalt 8,5 km. Imorrn blire lite löpskolning som jag fick lära mig igår. Om jag orkar. Ska nämligen ut i stallet imorrn. Äntligen. Iiiiiihhh, vad skoj :D


Dagens I-landsproblem

När man köpt en ny större säng och underlakanen nästan inte når runt till längre. De räcker men knappt. --->Dagens fetaste i-landsproblem :)

Status på att-göra-listan:

Avklarade punkter: 4
Påbörjade punkter: 2
Tillkomna punkter: 8
Kvar att göra:17
Doh!

Tur att jag var så förutseende att skriva upp dagens löptur på den ordinarie to-do-listan. Nu blire Galgberget, so long you suckers!

To-do-list

Första helgen på nästan 2 månader då jag inte har besök eller själv inte flänger iväg nånstans. Ensam hemma. Har sett fram emot detta. För hur kul det än är att träffa vänner så behöver man ensamtid ibland.
Hoppas på att kunna avverka det mesta på min att-göra-lista idag. 15 punkter är det för tillfället och jag får inte gå ut i solen förrän jag klarat av hälften. My list my rules. Skulle vara fint om lite longboard i det fantastiska vädret utanför kunde klämmas in.
Får ta tag i detta nu. KÖR!


Konstigt att städpunkten skrevs upp sist. Det som är mest uppenbart att det behövs. Fint hur man prioriterarar :D

Det gror



Hurra! Det växer så det knakar.
Iallafall alfalfagroddarna, de får inte längre plats i sin groddningslåda. Får väl helt enkelt börja knapra i mig de små liven.
Nä usch, så kan jag ju inte skriva, kände lite kannibalkänslor där. Äta nått jag själv fött upp. Måste sluta ge alla mina saker personlighet. Groddar är groddar och inget annat. Punkt. Även smörgåskrassen är på gång, lite långsammare dock.

Idag ska jag avancera mitt odlande. Plantera grejor i jord. Ujuj.

The challenge

Igår kom jag på världens bästa idé till jobbet. Tyckte jag då.
Att jag ska ladda inför Vårruset tillsammans med tv-tittarna.

Idag togs det emot med påhejningar på morgonmötet. Så, the challange is on. Under fem veckor ska vi ladda och sen ska jag springa i tv. Heja mig.

Efter jobbet blev det hundpromenad på Tylösand. Det var fint.
Vårjackan invigdes. Det var kallt.





Imorrn börjar uppladdningen - då ska jag lära mig hur jag ska träna för att kunna springa 5 km på fem veckor.


Jag tänkte vi kunde....GRODDA!



Nu drar jag igång nästa projekt här hemma --> "projekt smörgåsmat".
Krasse, alfalfagroddar, ärtskott och basilika är mina försökskaniner framöver.

Håll tummarna, jag är ju inte direkt känd för att ha gröna fingrar...

Shade of red

Tidigt morgonjobb, sol ute, barmark. Vad mer kan man kräva för att ge sig ut i spåret en ledig dag som denna? 8 kilometer slutade rundan på idag. Det gick sjukt trögt och tog hela 45 minuter. Men som sagt, jag har inte bråttom och kan ju skymta milen bortom krönet :D

Gillar att springa på Galgberget. Dels för att det är en skönt kuperad terräng men även för att man möter många roliga människor som får en att le lite extra.

De senaste gångerna har jag mött en grupp som har downs syndrom som jobbar däruppe. Tror de sysslar med att hålla det snyggt och prydligt i spåret.
Idag när jag nästan kämpat mig hela vägen uppför en av de drygaste backarna som slutar i en tvär högerkurva, mötte jag dem.  Precis där i kurvan. Leende och nästan lite häpna såg de ut, eftersom jag laddat på med lite extra fart sista biten "Vi ska ju ner där"  "jamen hon ska ju upp här" sa de till varandra samtidigt som de makade sig ur spår.

När jag mötte dem några kilometer senare sprack de upp i leende och hälsade mig med glada tillrop. Min alldeles egna hejaklack. Man blir ju varm i hjärtat.

En annan bra sak som gör det kul i spåret är min träningskompis. Min virtuella kompis som heter GPS kanske jag ska säga. Jag sätter ett mål på hur fort jag ska springa, kompisen håller det tempot medan jag själv kan löpa ifrån eller sacka efter. Sjukt peppande :D


Idag låg polaren 7 minuter och 1 dryg kilometer efter när jag var klar...

Var förövrigt tokmatchad idag. Eller blev. Svartröd jacka, svartrött pannband och efter en stund även en röd nyans i fejjan. Snygge.



Nu ska jag ladda om för kvällens zumba. Shake that ass!

Morgonens melodi

I vanlig ordning sitter jag och lyssnar på musik i takt med att jag skriver telegram och uppdaterar webben. Idag är det Bruce "the boss" Springsteen som fyller hörlurarna.

Mannen med guldgitarren. Mycket bra grejor har han lyckats kräkas ur sig under åren. Inte sagt att jag gillar allt, men mycket.

En av favoriterna kommer nog alltid vara
Badlands. Tror det beror mycket på frasen "Talk about a dream, try to make it real".

Andra finfina låtar som också fyllt morgonen:

You´re missing

Sad eyes

Secret Garden

Born to run


Morning has broken

Morning has broken, like the first morning
Blackbird has spoken, like the first bird
Praise for the singing, praise for the morning
Praise for the springing fresh from the word


Hur fantastikt är det inte att komma ut tidigt på morgontimmarna när ingen annan ännu vaknat och mötas av en kör av fåglar. De sjunger verkligen för livet och för våren. Härligt!

Nått som är nästan lika härligt är att de börjat bygga upp uteserveringen på Lilla Torg här precis utanför jobbet. I just say sweeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet!

aha-upplevelsen och bloggtips

Alltid kommer den som en lika stor överraskning. Aha-upplevelsen när jag inser varför jag känt mig så moody under ett par dagar. Tack kroppen för att du gör vardagen lite mer spännande och tack för att du vill visa att du är frisk.


Ett tips om en
sjukt söt blogg vill jag slänga in denna morgon. Man kan ju inte annat än le åt Ickle och Lardee

Blir kanonsugen på att fota nått sånt varje gång jag besöker bloggen.
Men först måste jag få datorn och kameran att prata med varandra. Förhandlingen kom till ett dödläge igår och vi står still på samma punkt. Men jag tror att det hela beror på att datorn är avundsjuk för att kameran får följa med på mer äventyr och se mer saker. Får ta upp förhandlingarna ikväll.


Nu jobb och sen ska jag kicka Minas ass i badminton haha!

puss

Och dessutom älskar jag mitt jobb...

Ja, det var väl egentligen bara det jag ville säga :)

Det är det lilla som gör det...

Fan så glad jag blev när jag ÄNTLIGEN insåg att One Republic finns på spotify. Alla dessa månader har jag sökt letat "One republic" men tydligen skulle det skrivas "onerepublic". Jag som aldrig särskriver i vanliga fall. Doh.

Men grymt! Yeeeeeey! Många små glädjeämnen gör en jätteglad Rebecca :D

Lyssna på den
här. Finfin!


Konsten att ha en dålig dag

Alla vaknar väl på fel sida ibland. När man är sjukt oinspirerad till att gå upp, inte känner för nånting och helst av allt bara skulle vända på sig och sova bort resten av dagen.
För mig är de här mornarna lyckligtvis ovanliga även om de varit fler än vanligt på senaste.

Imorse var en sån morgon. Jag ville för allt i världen inte gå upp trots att jag sovit längre än vanligt och borde ha varit utvilad. Inte blev det heller bättre av att det var grådassigt väder utanför. Jag kände mig verkligen som en tjurig barnunge när jag klev upp med mungiporna neråt samtidigt som hela kroppen trotsigt skrek "vill inte, vill inte, vill inte!"

Ibland kan ett sånt här uppvaknande förstöra hela dagen. Och konstigt nog kan jag bli på ännu sämre humör när jag faktiskt inser att jag vaknat på fel sida eftersom jag inte tycker att det är min grej att vara på dåligt humör.

Jag tror jag vaknar på fel sida när jag haft många funderingar som snurrat i huvudet och mycket som inte hunnit bearbetas.
Hur andra löser felsidevaknande vet jag inte, vissa kanske tycker det är skönt att prata av sig, andra kanske går runt som små åskmoln och tar ut sin irritation på andra.
Jag brukar försöka grabba tag i det som gnager mig och resonera fram och tillbaka med mig själv. Det här brukar fungera som bäst när jag är utomhus så för det mesta kickar jag ut mig själv på en promenad. Så även idag.

Halvvägs ner till stranden hade kugghjulen i huvudet börja snurra. Idag tänkte jag på just det här med dåliga dagar. Att man måste tillåta sig ha sånna ibland, för utan dem skulle man heller inte uppskatta de bra.
Då skulle allt kännas mediokert. Jag tänkte även på att det faktiskt är helt okej att erkänna att man saknar nån och att det är tillåtet att känna vemod över sånt som gått förlorat och aldrig kommer bli detsamma. Man är inte svag för det. Jag tänkte också på att man aldig kan ersätta en pusselbit med en annan, svårt att försöka trycka ihop bitar som inte passar. Man måste ge det lite tid. Ja, jävlar i min låda så flummigt.

Men flummigt är bra och tänka i bilder är roligt. Halvvägs tillbaka hem hade mungiporna börjat peka uppåt och dessutom hade solen börjat krypa fram i grådasset.
Så det här var inte bara konsten att ha en dålig dag, utan även konsten att förvandla den till en dag som i slutändan känns helt okej...

I väntan på vadå?

Ibland känns det som att jag går i väntans tider. En rastlös känsla dansar runt i kroppen och jag bara går och väntar på att nått ska hända. Men vad är det egentligen jag väntar på? Jag kan gå runt och småle och känna att nu, nu händer det snart. Men vad är det jag tror ska hända snart? Blir sjukt frustrerad.

Tror jag får den här känslan när livet rullar på och jag inte har några klart uppsatta mål och något att fokusera på. Det gör mig tokig. Jag har ju nästan alltid varit på väg nånstans och nu är jag plötsligt en del av det vanliga vardagslivet.

Dagens funderare. Hur gör alla andra? Vad är mitt nästa mål? Och vad faaan är det jag egentligen går och väntar på? Livet sker nu, jag borde leva det istället för att gå och vänta på nått som jag inte vet vad det är.


I can't be losing sleep over this, no, I can't
And now I cannot stop pacing
Give me a few hours, I'll have this all sorted out
If my mind would just stop racing

'Cause I cannot stand still
I can't be this unsturdy
This cannot be happening

This is over my head but underneath my feet
'Cause by tomorrow morning I'll have this thing beat
And everything will be back to the way that it was
I wish that it was just that easy

'Cause I'm waiting for tonight
Then waiting for tomorrow
And I'm somewhere in between

What is real and just a dream...


Götlaborg..

Helgen huller om buller....



Recept på en bra kväll

Efter en toktrevlig dag i Göteborg traskade jag hem till Karin. Vi båda bestämde ganska fort att hemmamys kändes mer aktuellt än utgång. Så chokladfondue och bra film blev receptet för en lyckad kväll.

Filmerna vi valde visade sig vara verkliga guldkorn.



Black swan kan sammanfattas med ett ord. Fantastisk. Fantastiskt vacker, fantastiskt jobbig och Natalie Portman gör en fantastisk rolltolkning. Vet dock inte om jag kommer se den igen. Inte på väldigt lång tid iallafall. Jag och Karin satt tysta efteråt och stirrade rakt ut i luften, man hade lixom ont i hela kroppen. Ett tips är att inte titta på den här om ni är nere i en svacka och förbered gärna med en lättsammare film att se efteråt.





Love and other drugs är en romantisk komedi som inte fått lysande kritik men som jag gillade väldigt mycket. Den är inte sådär puttinutt-söt som filmer i denna genre kan vara utan har en underliggande ton av allvar då den tar upp sjukdomen parkinsons. Förbered er på ganska mycket naket i filmen. Jag gillart, hur ofta har vi tjejer till exempel på oss bh (som man oftast ser i dessa filmer) när vi rumlar runt i sänghalmen på riktigt?

Var skönt att avsluta kvällen med ett lyckligt slut :)

Nu är det hög tid att sova.
puss på er allihopa!

Fredsförhandling

Nu får det banne mig vara nog. I flera veckor har min dator och systemkamera vägrat att prata med varandra...
Det började helt plötsligt och jag har ingen aning om vad som ligger bakom. Två tjuriga barnungar är vad de är.

Det är orsaken till att de flesta bilderna sett ut så här. Ja, alltså...inte en missnöjd Rebecca utan tagna med datorns kamera.



Men nu har jag lessnat, har massa grejor jag tagit kort på som jag vill visa här. Nu har båda parterna fått en sista helg att tänka över sitt beteende. På måndag sätter vi oss till bords och ingen kommer därifrån förrän alla blivit sams.

Men nu bär det av mot Götlaborg!

Frosty the snowman...

Min kampanj gick åt skogen. Våga vägra vintern alltså... Igår kom Frosty på besök och kryddade gatorna med ett fint lager nysnö. Och då kan man inte vägra längre, Frosty säger man nämligen inte emot bara sådär.

Så det e bara att plocka fram långkalsongerna, tjocka vantar och mössa igen tills han bestämt sig för att också hänga på min kampanj.

Såååååå whos up for some pulkaåkning eller en skidrunda??




På tal om inlägget "The quiz" så finns det ingen underliggande mening i det vilket det annars brukar finnas när jag postar låttexter eller andra citerade grejor. Så ni behöver inte börja fundera :) Söt text bara helt enkelt. Har dock börjat fundera på vad mitt egna quiz ska innehålla...

Nu säger jag som en gammal åre-kollega.
Fridens liljor! Tjimmtjillevipp! Puss på er allihopa!

The quiz...

You look nice alright
And I like the way you nod after everything I say
Like it actually means something to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's

But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Fanmail

Jag blev helt varm i hjärtat när jag nyss öppnade jobbmailen och finner ord som dessa från en av lärarna som jobbade på skolan jag gjorde inslag om igår.

Saxat:
Vill tacka för att du kom, Jag tycker att du gjorde allt så bra, att du gjorde ett bra jobb helt enkelt. Tycker att du var bra på att bemöta barnen. Förutom det så tyckte jag att du var en trevlig o prick som inspirerade mig och gjorde min dag mer intressant och spännande.

Hur glad blir man inte av att läsa det här då? Det händer ibland att människor hör av sig för att kommentera jobb man gjort. Men det hör inte till vanligheterna.

Därför vill jag uppmana er att bli bättre på det här.
Ja, inte skicka mail till mig alltså. Om ni inte vill. Förstås.
Men att faktiskt dra iväg ett mail eller sms till nån ni tycker har gjort nått bra. Eller nån ni tänkt extra mycket på. Eller till nån som ni är glada över att ni har i ert liv.

Kan fortsätta räkna upp exempel i all evighet men jag tror ni fattar grejen... Det behöver ju faktiskt inte ta mer än 2 minuter och det kommer garanterat göra den andre personens dag.

Snart ska jag dra på mina rosa gummistövlar och bege mig till tunnelbygget i Hallandsås. Från dem kommer jag garanterat inte få ett tackmail. Men först ska jag hoppa ur pyjamasen. Som oxå är rosa. Jag som trodde att min färg var blå. Vad diggar ni morgonfrillan föressten?




Milk oxygen

Nänämensan...inge mjölksyra under joggingturen här inte. Även om jag trodde att jag skulle få det i nån av uppförsbackarna då det stundtals kändes som att jag ville grabba tag i närmsta pulka och åka ner igen på årets sista is.
Det blev en nätt liten runda på två varv och 6 km, hade nog kunnat ta ett varv till men tyckte att det vore dumt att överanstränga sig så här i början av säsongen. Eller är det bara en bortförklaring för att få vara lat?

På tal om min rubrik. Det e väldigt kul att direktöversätta svenska ord och namn till engelska ibland. Ta bara min gamla hemstad: Here sneezed duck. Hehe. Snyggt.

Reboot

Hur skönt skulle det inte vara att få göra en omstart ibland. Trycka på en knapp och rensa bort alla funderingar, tankar o annat som rör i skallen. En rörelse med fingret. Tjoff.
Då skulle jag bland annat slippa funderingar som den här.

Nu blire en löprunda.

Reboot.

Spring, spring!

Sol ute, sol inne. Löpning ute, vår i sinne.
Jajebullar.
Den här tiden är fantastisk. Nu väntar jag bara på att sopbilarna (ja inte de som hämtar Halmstadbornas avfall, utan de andra) ska komma och städa upp gruset från gatorna...jag lyckas nämligen halka på det och vi vill inte ha fall (oh my gosh dessa ordvitsar, jag borde flytta tillbaka till göteborg och byta namn till Glenn) nu. Sen vill jag snart ut och rasta min longboard.

Planen var att springa nu på morgonen, men för mkt grus i ögonen och för många rakblad i halsen satte stopp så det blev en promenix iställt. Måste gå och lägga mig i tid om kvällarna. Men hur som helst. Galgberget är fint i ett gående perspektiv oxå...

Nu är det tid att rulla ner till jöbbe...

30 dagar - 30 inlägg

Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

Ett sista ögonblick som för alltid kommer att leva kvar i mitt minne är när min allra bästa vän dog.

I 10 år hade vi följts åt i vått och torrt. Han var en himla fin lyssnare och bra på att trösta när jag var nere. En dag började han bete sig konstigt. Han åt inte, la sig ner gång på gång. Gick ut ur hagen och promenerade runt på gräsmattan. Vi funderade på om han fått kolik och försökte mata honom med filmjölk. Men på kvällen var han precis som vanligt och stod och smågnäggade för att få sin dagliga näve havre. Han fick ingen av rädsla för att det var kolik. Det kan jag fortfarande ha dåligt samvete över, jag borde ha insett att åldern gjort sin rätt.

Nästa dag när de andra hästarna gick ut i hagen fick han stå kvar i stallet med boxdörren öppen...sakta gick han ut ur sin box och in i de andras boxar. I en efter en stod han och snusade och gungade sitt huvud fram och tillbaka tills han varit i alla. Sen gick han ut, kröp under tråden till hagen och gick och la sig i det gröna. Vi satt hos honom alla tre, jag mamma och pappa. Det såg ut som han började drömma, han klippte med ögonen och man såg hur han försvann bort. Långt efter att glöden i hans ögon slocknat slog hans hjärta. Det var starkt, precis som han hade varit hela livet. Över 30 år gammal, pigg in i det sista somnade Svarten in på eftermiddagen den 5 juli 1998. Det är ett sista ögonblick jag aldrig kommer att glömma.



Loved your input let´s do lunch.

Idag drog jag och Doris till Varberg. Gutt att sluta vid 10.00 ibland alltså. Lunch på Varbergs kurort och promenad längs strandpromenaden in till fästningen och centrum. Fint skare va!

Det var första gången jag var där utan att jobba och första gången jag hann ta en närmre titt på stan. Väldans fint och jag kan tänka mig att det blir ännu finare med lite grönska och blommor. Allt som allt - toktrevlig dag. Det är inte så dumt att vara singel och gå på dejter faktiskt :D

På tal om nått helt annat läste jag just ett blogginlägg som jag kanske inte borde ha läst. Jag blev inte arg och heller inte ledsen. Däremot blev jag lite lätt illamående, förr eller senare ser man saker i dess rätta skepnad, även människor. Tror jag måste gå och kräkas lite...

Sisådärja! Nu ska jag sticka och lyssna på mitt nya absoluta favoritband - the Perishers. Ett svenskt band som är gamla i gamet men nya för mig :D Har ni inte koll, lyssna
här, här, här och här.

För er som inte fattar min rubrik så är det ett citat från en gammal ungdomsserie som jag och Hanna är helt insnöade på och som vi tittade på i helgen. Pressgang for the world.

30 dagar - 30 inlägg

Glömde visst att svara på min nästsista fråga igår när jag var i full färd med att ladda upp bilder. Nåja...här kommer den.

Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

Mina ambitioner hänger lite samman med mina drömmar och även med det jag i dagsläget saknar. Hus, häst, hund, tid för surf och tid att besöka alla världens hörn.

Men den viktigaste ambitionen är att jag vill vara lycklig och inte sitta där på gamla dar och ångra det jag inte gjorde. Nån annan kan få fastna och sitta på samma ställe hela livet utan att tordas göra nått åt det. Men det ska inte bli jag.

Ordinary saturday night...

Ibland är det enkla vara det absolut roligaste...
Igår kväll hittade Hanna och Ann en gammal bild på mig, Hanna och Karin från när vi var 16 år i min bokhylla.



Vi hade på den tiden dille på att köra lite Charlies angels-stuk när vi fotade. Hur som helst...igår kom Hanna på den briljanta iden att vi borde ta ett nytt i den stilen så här drygt 10 år senare.
Det blev inte bara ett foto...











En dator med kamerafunktion, lite rödvin och fina flickor och kvällens nöje var ett faktum. Perfekt uppladdning innan vi drog ut i Halmstadsnatten :D


Tre små gummor skulle gå en gång...



Inte till marknaden uti Nora...o inte heller ut på nån köttmarknad hoppas vi. Bond blire...Parteeeeee!

30 dagar - 30 inlägg

Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

*att bo på en gård med hästar
*åka skidor
*surfa
*att ha en hund som väcker mig om mornarna
*nån att dela drömmar med

30 dagar - 30 inlägg

Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

Som alltid har jag svårt att välja. Måste man verkligen välja? Skulle vilja döpa om det till mina favoritplatser...

*Vittorp - familj, hästar, hundar, skog...inget ställe får mig så avslappnad
*Åre - skidåkning, snö, fin natur och goa Sanna. Fin kombo.
*London - mischmasch av kulturer och folk. Fint som snus.
*Västra stranden i Halmstad en tidig morgon.
*Flygplatser - älskar känslan av att vara på väg nånstans.
*Hästryggen.

Och just nu - sängen.
G´night.

Tjena kexet, står du här och smular?



Så var burken med frökex påfylld. Perfekt tajming till att Hannatanten kommer ikväll = ost och vin. Nackdelen är ju att de smular så förbannat när man bryter dem i lagom stora bitar. Nu måste jag dammsuga. Doh.

Prinsessan utan ärten...

Just a little piece of heaven.
Ja, så skulle man nog kunna beskriva min nya säng...

Fast det tyckte nog inte killarna som tvingades kånka upp den för alla smala trappor...de tyckte nog att den var ett sjuhelvetes otympligt åbäke. Själv log jag inombords när jag kände lättnaden över att inte behöva bära upp den själv. Var det elakt?

Inatt sov jag som en prinsessa, fast utan ärta. Och utan prins. Med andra ord sjukt gott :)

Undrar om jag kommer att bli en av dem nu? En av dem som har svårt att gå upp om mornarna eftersom det är så skönt i sängen? Eller kommer jag vara ännu piggare uppe ur sängen eftersom jag kommer vara ännu mer utvilad?

Only time will tell. Ska testa redan nu...




30 dagar - 30 inlägg

Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

Jag är inte rädd för så särskilt mycket... I allafall inte så som vissa är rädd för spindlar, ormar och höjder. Men jag har andra rädslor, inget jag går och tänker på varje dag och som påverkar mitt vardagliga liv men som ändå finns där i bakhuvudet.

-Jag är rädd för att det ska hända de jag tycker om något...
-jag är rädd för att bli ensam. Jag gillar att vara själv, men just det där att bli ensam känns lite jobbigt när jag tänker på det, ingen vill väl bli en  crazy catlady lixom?
-Jag kan även vara rädd för mörker ibland, fantasin är lite för vild för mitt eget bästa ibland...

Sen kommer jag faktiskt inte på nått mer just nu faktiskt. Skönt det. Vore ju jobbigt om man skulle vara som Nasse...







Hemmafru?

Idag jag har väntat på att min nya säng från Ikea skulle anlända. Den kunde komma när som helst mellan 15-21 och därför blev det så att jag stannade hemma.

För att fördriva tiden testade jag att för första gången göra nått så seriöst som tjälknöl= kött som ska vara i ugnen med en termometer i flera timmar och sedan ligga i lag.
Bakade även bröd, förberedde för att göra frökex imorrn, gjorde köttfärslimpa, tvättade och multitaskade med en massa hushållssysslor som en redig hemmafru. Jisses, bara 60-talsklänningen som saknades...



Säger som min käre vän Kim Hortlund "Oh my fucking god!"
Imorrn måste jag göra nått för att kompensera. Slipa, skruva, spika...ja vad som helst.
Nån som äger en bultsax?

30 dagar - 30 inlägg

Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----
Första gången jag stod på en surfbräda var i september 2008 i Peru. Det var vår sista dag i landet och vår nyfunne vän Jaime tog med mig och Mia till en av Limas stränder för att låta oss prova den sport han själv brann för. Vi kämpade på i vattnet i säkert fyra timmar och jag gick inte upp förrän jag började bli snurrig av hunger och lyckades få brädan huvudet. Jag lyckades inte stå speciellt mycket men ändå tillräckligt för att tycka att det roligt och fastna.

Sen dess har det hänt rätt mycket på ståfronten...



30 dagar - 30 inlägg

Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

-djur som behandlas illa.
-när människor jag tycker om försvinner på ett eller annat sätt.
-orättvis behandling.
-sorgliga filmer.
-roliga filmer.
-gapskratt.
-gul lök.
-röd lök.

30 dagar - 30 inlägg

Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----
-att skratta
-en promenad eller joggingtur i friska luften
-min familj
-mina vänner
-en kram
-en bit choklad
-musik
-att gråta en skvätt, ibland behöver man få ut det...
-sjunga högt
-fuldansa
-en ridtur


30 dagar - 30 inlägg

En dag sent...men ändå.

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----
-djurplågeri.
-människor som utnyttjar andras godhet.
-lögner.
-otrohet.
-egoism.
-människor som inte kan köra bil.
-miljöförstöring

30 dagar - 30 inlägg

Dag 21 – Det obehagligaste som hänt
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

Jag har ingen händelse som sticker ut bland obehagliga händelser. Att stuka foten så att jag fick hoppa på kryckor i två veckor var ju inte så behagligt, att bli förföljd av ett ungdomsgäng när jag skulle filma i ett område där det just skett ett dubbelmord var inte heller den mysigaste kvällen i mitt liv. Det
här var faktiskt jäkligt olustigt... Annars har jag nog varit rätt förskonad...eller så är jag rätt hårdhudad :P

30 dagar - 30 inlägg

Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Det obehagligaste som hänt
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----

Den här månaden har varit lite upp och lite ner. Började på topp, nådde botten i mitten och började sakta klättra till toppen i slutet igen.

Den har innehållit en underbar stockholmsvistelse och en ännu bättre visit i Björkvik med galoppturer genom skogarna och mys med föräldrar och hundar.

Jag tog även på mig spenderarbyxorna och spontanköpte en bil, shoppade loss på Ikea - upphör aldrig förvånas hur sjukt lätt det är att bränna pengar på småprylar. Beställde en ny säng som kommer på onsdag och köpte en symaskin som jag hoppas bli bästa kompis med såsmåningom.

Dessutom har jag lärt mig en massa nytt. Hur man stickar. Hur man målar möbler i shabby chick-stil. Hur jag blir ännu bättre på mitt jobb och hur man gör en grym chai-latte :)

En helt okej februari när man ser i backspegeln ändå...


30 dagar - 30 inlägg

Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Det obehagligaste som hänt
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----
Jag tror inte på det där med att ångra saker. Dumt att slänga bort sitt liv på att älta när man istället kan se framåt. Jag försöker leva efter devisen att man bara ångrar det man aldrig gjorde, så jag försöker göra allt jag funderar över. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt...hur det än slutar går livet alltid vidare.

Våga vägra vinter

Alltså. Jag är norrlänning. Jag gillar vinter och jag försvarar den när alla andra klagar på snö och kyla. Men jag kan faktiskt inte låta bli att längta lite till våren. Den riktiga våren. När solen planterar fräknar på min näsa. När jag kan gå i ballerinaskor och min absoluta favoritjacka.

Min kära vän
Karin skrev i sin blogg igår att hon kommit på varför våren tvekar. Vi har ju inte skrikit in den än. Det ska vi råda bot på nästa vecka när hon kommer hit. Då kan det låta så här.

Men jag har lite finfina knep att bjussa alla på tills jag och Karin fixat biffen.

-Sätt på solglasögonen och se allt i ett lite skönare ljus.

-Köp en piggelin i närmsta kiosk.

-Köp picknickmat a´la potatissallad och kyckling, klä på dig ordentligt med kläder, ta en filt och sätt dig på gräsmattan. Blir det för kallt, släng ut filten på vardagsrumsgolvet och picknicka inne. Eller varför inte köpa en engångsgrill redan nu? (fast låt bli att grilla på vardagsrumsgolvet).

-Smörj in dig med lite sollotion som luktar just typisk sollotion.

-Lyssna på Per Gessle och Tomas Ledin, inte för att det är bra men för att det ger känsla av folkpark och sommar.
-Köp hem en bukett tulpaner och ställ på ditt bord.

Själv cyklade jag till jobbet igår för första gången på länge och det gjorde mig barnsligt glad. Idag satte jag på mig min nya somriga klänning.




Våga vägra vinter, välkomna våren vettja!


30 dagar - 30 inlägg

Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Det obehagligaste som hänt
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----
Att välja favoritfödelsedag är himla svårt. Det skulle kunna vara när jag fyllde ett år och fick en bjässetårta med grädde och färska jordgubbar. Den tårtan har jag med jämna mellanrum önskat mig, men ingen tårta har nånsin varit lika fin som den. Naturligtvis kommer jag inte ihåg det här utan har bara sett det på bilder, så det kan kanske inte räknas som favorit.
En annan födelsedag som jag minns var min 20-årsdag. Då hade jag varit ute och rest under ett par dagar, det var det längsta jag och Berra hade varit ifrån varandra efter att vi flyttat ihop, och när jag kom hem till vår lägenhet hade han förberett med tårta och en massa, massa paket. Det hade jag inte förväntat mig och blev därför himlans glad.

Den senaste födelsedagen gick inte heller den av för hackor. Den firade jag nere i Portugal och eftersom jag var där själv räknade jag inte med nått firande. Men det slutade med en stor födelsedagsbarbeque och mina söta surfkompisar hade köpt en tårta, tände ljus och sjöng. Och ryktet att jag fyllde år spred sig som en löpeld, jag har nog aldrig fått så många födelsedagskramar :D  



Jag skulle nog kunna fortsätta vela mellan vilken födelsedag som varit den bästa, då är det lättare att välja vilken födelsedag som INTE är min favorit. Nämligen den när jag fyllde 11. Då blev jag magsjuk och kräktes hela dagen. Kul. Not.


30 dagar - 30 inlägg

Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Det obehagligaste som hänt
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

----
Julafton när jag var fem år tillhör ett av mina absoluta favoritminnen. Det var då jag fick min bästa vän för flera år framöver. Svarten.


Vi skulle gå ut i stallet för att lämna gröt till tomten och där stod världens finaste lilla häst med en rosett i pannluggen "god jul Rebecca" stod det på den. Inte konstigt att jag ser så nöjd ut :D

Run you crazy fool!

Idag tog jag årets första joggingrunda utomhus. Satan i gatan vad gutt det var. Skönt att slippa löpbandet på gymmet och komma ut i friska luften istället. Och för att inte prata om hur mycket roligare det är. På gymmet blir jag uttråkad efter 10 minuter men står ibland ut i 20 (när jag har riktigt bra självdisciplin).

Men ute i spåret ändras ju miljön hela tiden så det finns alltid nått att titta på. Idag var det dock ganska mycket tittande ner i backen eftersom det var rätt mycket is kvar fortfarande. Men jag hann även se ett helt gäng militärer och några andra söta filurer som kommit på samma tanke som jag. Sen luktade det vår: lera blandat med kylig luft. Fantastiskt.

6,2 kilometer blev det i snigelfart men det kändes lovande. Ett par till rundor i sakta mak så ska det nog bli en Forrest Gump av mig :)