reebee

Idag när jag satt på jobbet och redigerade ringde min granne Carla "det står lapplisor och tittar på din bil" sa hon med andan i halsen.

"Jävlars faaan" tänkte jag eftersom jag visste att jag parkerat den lite för nära en korsning. Jag sa åt henne att säga till dem att jag kommer hem på bums och snodde åt mig kollegans cykel och trampade hemåt i farande fläng.

Väl i mitt kvarter såg jag dem ståendes i en klunga studerandes en annan bil. "Attans bananer nu har de redan lappat min" tänkte jag.

Men icke, min framruta var ren och när jag kastade mig av cykeln för att flytta den så snabbt som möjligt vände den ena parkeringsvakten sig skrattande om.
Sen sa hon "vad bra att du kom, nu fick du ju lite extra motion du som ska springa vårruset". Woho, känd från tv. Efter det kom hon fram och berättade vad som gällde och sa att det var bra om jag tänkte på det till nästa gång.

Idag har jag totalt omvärderat min syn av lapplisor. De kan ju vara hur gulliga som helst. Och mina grannar är de bästa som finns. Nu sparade jag 400 spänn som jag kan lägga på annat :)
Kanske lägger in dem som en del i min nya cykel jag planerar att köpa. Igår när jag gjorde mitt vårrusinslag så pratade jag och intervjupersonen nämligen om tjejvättern och idag berättade min kollega Martin att han köpt en ny cykel. Nu har jag blivit pepp!

Dags att ta fram macheten och försöka ta mig fram i cykeldjungeln.

Det var tydligen inget pranks trots allt. Idag hade Olle kurat ihop sig bakom pumpen, men jag antog att han inte lekte kurragömma så jag hämtade återigen håven för att fiska upp honom. Han blinkade lite och kippade efter andan. Han mådde inte alls bra. Stackarn...

Jag förbarmade mig över honom och lät honom få åka med toaexpressen.

Nu är det bara Lasse och Bosse kvar. Jag tror de kommer sakna honom, de hittade på en massa hyss tillsammans. Bland annat snodde de glass ur frysen en gång...men jag fick aldrig veta vem den skyldige var.

Ikväll hedrar vi Olle med denna hymn. Sjung med högt och tydligt vettja!

Idag har jag känt mig galet trött och galet opepp. Och Melissa Horn har lyckats sätta ord på alltihop.




Men på väg hem från jobbet så kom regnet. Årets första sommarregn.
Ni vet när det är alldeles ljummet i luften och hur det börjar lukta på ett speciellt sätt när regndropparna når den varma marken. Det går inte att beskriva men ni förstår nog vad jag menar.
Jag hann bli dygnsur på min lilla promenad, men vad gjorde väl det? Genast kändes allt lite enklare, luften klarare och livet lite ljusare.



Nu ska jag hålla i den känslan genom att kila ner en sväng på stranden...

Imorse när jag skulle mata fiskarna så såg jag bara Lasse och Bosse. Och de var ovanligt stilla. Olle såg jag däremot inte skymten av...

När jag tittade närmre såg jag att han låg och guppade på sidan precis vid pumpen. "Åh nej, bara jag inte matat ihjäl honom" tänkte jag direkt. För igår slängde jag i lite extra mat eftersom jag varit borta över helgen.

Jag gick och hämtade håven för att fiska upp honom och ge honom en ärofylld sista stund. Tänkte sjunga havet är djupt och skicka honom med toaexpress till fiskhimlen.

Men när jag skulle lyfta upp honom, blinkade han till och simmade iväg. Lasse och Bosse kiknade av skratt. Lymlar. Nog för att jag gillar pranks, men man skämtar inte om döden. Inte okej grabbar. Inte okej.

Nu är det snart slut på påsklovet. Klockan 14.00 för att vara exakt. Sista lediga kvällen slutade kanonhärligt...picknick vid havet medans solen bjöd på det skådespel som jag aldrig tröttnar på.

När jag kom in från morgonpromenaden och skulle duscha så hade strömmen gått. Pappa försökte byta säkringar men inget funkade och sen var han tvungen att kila eftersom han skulle iväg till en ridlektion.

Och jag har ju inte tid och sitta här hela dan och gick ner i köket och muttrade lite för mamma. Hon sa att det faktiskt finns en duschspilta i stallet med varmvatten.

Sagt och gjort, iförd handduk och foppatofflor traskade jag upp och duschade där.
Det kändes lite knäppt att stå där helt näck när vem som helst kan traska in. Men vad gör man?

Precis när jag var klar så hörde jag att nån kom in i stallet. Det var de andra hästägarna som hyr boxplatser i mamma och pappas stall. De fick sig ett gott skratt när de såg mig ståendes där i handduk. Men det bjuder jag på.

Nu luktar jag en blandning av järn och duschcreme, men är iaf ren :)



Nu lämnar jag landet för denna gång och åker hem till stan där allt nästan fungerar tråkigt perfekt.

You're like a rock that I push up a hill
Knowing it will tumble right back down again
Like a man who walks agains the stream
He never quits, I'll never quit

Man tycker ju att jag borde känna mig själv vid det här laget. Att jag borde veta att det aldrig, aldrig är enkelt. Det är jobbigt när man vaknar upp med känslomässig baksmälla. Hur kunde jag lura mig själv att tro att det skulle vara lätt den här gången?
Tidigare har jag kunnat släppa när jag flyttat och bytt stad, men hur fan ska jag göra nu? Byta världsdel? Det är som att dansa jenka ungefär, för varje hopp framåt så hoppar man ett tillbaka. Det positiva är väl att man såsmåningom hoppar tre steg framåt på en gång.

Det fina med att den här baksmällan kom nu är att jag faktiskt är hemma bland familj, hästar och hundar. Kärlek på hög nivå och många skratt. Solen hjälper också den till att kurera med sin värme.

Vilken dag! Njutning var ordet. Efter morgonpromenaden med hundarna hamnade jag ute i solstolen en rätt bra stund, denna sommarvärme som dragit in är ju helt osannolik.

När jag väl lyckats slita mig från stolen så fick jag låna mammas ögonsten Granit för en ridtur. Härligt! Han är en riktig sötnos den killen, alltid på bra humör :D jag satt och skrattade på hans rygg emellanåt eftersom hans postiva anda smittade av sig.



Sen hamnade jag återigen i solstolen vilket märks ikväll, jag tror minnsann att jag börjar få lite färg :D fiiiinte! Sen drog jag ut mig själv på en joggingrunda, borde kanske ha druckit lite mer vatten innan :P

Under påskmiddagen kom pappa plötsligt med ett lurigt litet flin på läpparna. Vi fick varsin post-it-lapp med en ledtråd för att hitta nästa lapp som gav en hint om var våra påskägg var gömda. Vi blir aldrig för gamla för lek tydligen, varken vi barn eller pappa. Hoppas att det fortsätter så hela livet :)

Nu ikväll blev det ytterligare en kvällspromenad med hundarna och sen har vi tittat på Körslaget som päronen här hemma följer. Katrineholm gick vidare till final.

Nu blire bingen. Är så galet trött...frisk luft är bästa sömnpillret.

Idag såg vi ett helt gäng med hjortar och en och annan hare på morgonpromenaden. Nu blire påskfrukost för hela slanten.

Glad påsk önskar vi från de sörmländska skogarna :)

Det brukar inte hinna gå lång stund från det att jag kommer hem till Björkvik tills att jag sitter uppe på hästryggen. Så även idag.

Världen börjar verkligen vakna till liv nu, vitsippor, blåsippor och tussilago trängs i dikena och slåss om uppmärksamheten från solen. En kopparorm slingrade sig framför Rubins hovar och flera citronfjärilar vinkade till oss med sina vingar när vi red förbi. Visste ni förresten att om en citronfjäril är den första man ser under våren så betyder det att det ska bli en fin sommar.

Lika härlig som eftermiddagsturen var, var kvällens runda med hundarna. Luften var krispig och solen som började gå ner gav ett fint rosa sken över ängarna och skogen. Fåglarna var helt galna ikväll, det var verkligen som att de försökte överrösta varandra.
Efter halva rundan pluggade jag dock in mp3spelaren...kände för att sjunka in i mina egna tankar en stund. Det är tvära kast just nu, jag själv hänger inte alls med i virrvarret och räknar inte med att nån annan ska göra det heller.

Hur som helst, när jag gick där som bäst så såg jag hur hundarna helt plötsligt stannade till och spetsade öronen, sekunden senare kom en stor älg springandes över ängen 20 meter längre fram. De är ju sjukt pampiga alltså! En stund senare skuttade några rådjur undan, sötisarna.
Sen blev jag skitskraj, det brakade till precis bredvid mig och när jag tittade till så sprang ännu en stor älg undan. Den var typ 5 meter från mig. Tur att den inte drog på sig fightingfacet för då hade nog inte ens mitt charmigaste leende fungerat och jag hade antagligen legat platt som ett frimärke mot marken.

Det är fantastiskt vilka små äventyr naturen spelar upp mitt framför ögonen på en. Det gör mig ännu mer övertygad om att jag vill flytta ut på landet igen.

Men nu är det dags att sova för imorgon väntar ännu en dag mitt i naturen :)

Fin fredag --> Fick fantastisk fruktfrukost från frikostig fager friend --> Fartfylld fordonsfärd framåt  --> fridfullt föräldrahem --> Fabulös food
=Fröjd för fräkniga fröken.

Snart, snart, snart får jag gå hem från jobbet. Det fina är att man trots att man numera räknas som vuxen(?) fortfarande får påsklov :D

Har haft många funderingar under våren vad jag ska göra med påsken iår. Jag har bland annat tänkt på en tripp utomlands eller till Åre men alternativet som vann iår var Destination Björkvik.

Imorrnbitti bär det av hem mot de sörmländska skogarna där snön förhoppningsvis smält bort nu. Hoppas på några lugna, sköna dagar med mycket sol, god mat, busiga hundar och pigga hästar.

Att jag ser fram emot att träffa världens bästa föräldrar och syster är underförstått :)

Det är väl alltid trevligt när man får en låt skriven till sig. Nu senast var det Bruno Mars som kröp till korset och erkände att han skrivit denna radiohit till mig.

Jag säger tack som fan Bruno. Tyvärr är jag inte intresserad men om du skriver ännu en låt så kanske vi kan börja diskutera en eventuell date. Ok?

Jag hade länge en tanke om att påskpynta härhemma. Köpa många fina tulpaner, dekorera med ännu mer pasteller och kanske en och annan kyckling. Men jag tappade helt lusten och orken att ta tag i nått sånt. Det enda påskiga här hemma är dessa tre ägg.


De står fyllda med söta saker (inte bara godis) som förhoppningsvis passar deras rättmätiga ägare. Väntar bara på att påskharen ska komma och hämta dem...

Igårkväll flög farmor till himlen. Det var på tiden, hon har tydligen varit väldigt förrvirrad och dålig den senaste tiden, skönt för henne att få vila.

Så nu sitter de däruppe brevid sankte Per, alla fyra gammpäronen. Om de nångång tar sig tid att kika ner på jorden så hoppas jag att jag ger dem ett gott skratt ibland och att de inte bekymrar sig allt för mycket om jag råkar göra nått dumt.

Livet är en skola och hellre lära sig den hårda vägen än att inte leva alls. Man vet dessutom aldrig när det tar slut, rätt vad det är så sitter man själv där med sankte Per.

Ungefär så mycket energi hade jag i kroppen under dagens löprunda. Från steg ett ville jag typ lägga mig ner i en liten hög. Och nu när jag kom hem fick jag lägga mig ner på golvet för att det skulle sluta snurra och jag inte skulle kräkas. Förutom det så är mp3spelaren paj, går inte längre att byta låt. Bra dag.

Men det positiva är att jag trots energinivån förbättrade varvtiden. En kilometer brukar i vanliga fall ta runt 6 minuter när man snittar ut det över hela rundan. Idag låg snittet på 05,42. Och skorna är fortfarande gudomliga. Verkligen värda varenda öre.

Vissa saker är jobbigare än andra. Säger som The Fray..."sometimes the hardest thing and the right thing are the same". Men vad är egentligen rätt och fel. Och vem bestämmer det?