reebee

Det är så jäkla roligt att cykla. Så roligt att det idag slutade med en liten nätt runda på 4,5 mil och kedja som hoppade av. Den hoppade dock fort på igen så att jag kunde fortsätta min färd på röda faran.

Under knappt en vecka har det blivit 15,5 mil totalt. Kanske inte så mycket att skryta med i cykelkretsar (hej vätternrundan-tokar! ) men för mig är det mycket.

Dock har det inte blivit så mycket stretch och det kändes i rumpan när jag klev av idag. Fortsätter jag träna såhär kommer nog cykelvasan nästa år gå som en dans.

Nu önskar jag bara att jag blir lika pepp på löpningen. Det är ju egentligen den jag borde prioritera mest för tillfället. Men jag lugnar mig med att det är långt kvar till göteborgsvarvet och knäpper på mig hjälmen igen. 



Denna låt hade jag i huvudet när jag cyklade idag. Fantasilöst eller hur?

Igår kom bästa syster + man + en riktig sötlök till dotter på besök. Middag, skratt och mycket prat komponerades av Malvas dregel, högfärdshosta och charmiga leenden.
En finfin kväll med andra ord. Som en förlängning av helgen, som för övrigt kändes som det dubbla i längd och var den bästa på länge.

Life is good.

Nu känns allt mycket bättre, dels för att friska luften alltid gör mig på bättre humör och dels för att Alexander ringde när jag var ute och gick och sa att han inte behöver jobba den här helgen. Så just nu sitter han i bilen på väg ner. Yeeeey :)

Helst skulle jag vilja ha honom här jämt. Tycker ju om killen. Går lixom inte att låta bli...

Har sett fram emot att ha en lugn skön helg och faktiskt vara i Halmstad för typ första helgen på 5 veckor.
Läsa bra böcker, ta långa promenader vid havet. Cykla. Gå en shoppingrunda på stan och kanske klippa mig. Kanske baka nått gott och skriva på min bok.

Tills jag gick hem från jobbet. Då kände jag mig rastlös. Och ensam.
Inte blev det bättre av att jag såg mina söta grannar sitta mittemot varanda vid köksbordet och kärvänligt prata med varandra. Det gör de typ varje kväll. Så vill jag också ha det.
Är trött på att komma hem till min tomma lägenhet, laga mat till mig själv och prata med den tomma stolen mittemot. Skittrist.

Jisses vilken gnällapa jag känner mig som. Jag skyller på att jag varit vaken sen fem. Och att jag har ägglossning. Nehepp nu ska jag ut och gå, kanske gråta en svätt. Det brukar hjälpa.

So long!

En av de bästa sakerna, det är att vakna av sig själv (ok, kanske inte en av de allra bästa sakerna i livet, men det är en bra sak!) att vakna innan klockan säger att man måste gå upp. Bara känslan av att veta att man kan ligga och dra sig.

Imorse vaknade jag strax efter klockan fem och trodde såklart att jag skulle kunna somna om, men istället blev jag klarvaken och låg och avhandlade drömmar och framtidsplaner. Inte blev jag så mycket klokare av det men jag har iallafall kommit fram till hur jag inte vill ha det. Alltid nått.

Trots att jag skulle kunna ligga i sängen i 45 minuter till så gick jag upp nu. Det är rätt skönt att kunna ta långfrukost, sitta med tända ljus och dricka te och titta på våra morgonsändningar i lugn och ro.

Om lusten faller på hinner jag nog även vika lite tvätt och diska, en bra sak (inte en av de bästa, men det är en bra sak!) är att komma hem till ett städat hem. Stök stressar mig, tro det eller ej ;)

Som avslutning bjuder jag på ett riktigt gulligt klipp om vänskap. Bortse från moralkakan på slutet så blir det bra :D

Dessa tidiga mornar...det verkar vara då jag har mest inspiration för att blogga.
Imorse ringde klockan vid kvart i fem och en stund senare kom taxin och hämtade mig.

Nu sitter jag på tåget, hade tänkt passa på att sova lite till men kroppen verkar vara inställd på det motsatta. Får väl helt enkelt ta en powernap när jag kommit hem till Björkvik.

Jag dricker portugisiskt te, det smakar surf. Jag längtar lite. Efter värme. Efter vågor. Efter äventyr.

Det är egentligen häftigt hur man förknippar smaker och lukter med vissa specifika minnen. Min tehylla är världens bästa tidsmaskin.

Mitt marockanska te tar mig direkt till en galen taxiresa som jag inte visste hur det skulle sluta, till avslappnade dagar, sköna vågor och världens godaste pannkakor.

Mitt coca-te tar mig direkt till höga höjder i Peru, storslagen miljö, äventyr, gulliga människor och ulliga djur.

Lilla glasburken med Kustfägring tar mig tillbaka till studenttiden i Kalmar, kyliga morgonpromenader runt slottet och utflykter till Öland.

Liptons Forest fruit dricker jag knappt, det räcker med att se förpackningen. Den andas väldig nostalgi och högstade/gymnasietid. Det intogs i diverse kompisars kök med alldeles för många sockerbitar samtidigt som vi antagligen diskuterade världsavgörande saker såsom killar, kläder och musik.

Just nu ser det ut som jag knarkar.
Eller rättare sagt som jag tror att jag skulle se ut om jag knarkade, jag har ju naturligtvis aldrig testat. Ögonen är så röda att man kunde tro att jag spetsat ögonvitorna med rödvinbärssaft. Men  tro det eller ej, det har jag inte heller.

Morgonjobb i kombination med förkylning är receptet jag rekommenderar om man är ute efter vampyrlooken.

Själv tycker jag att det är ganska skönt att det inte finns en kamera i närheten och att jag är själv på redaktionen just nu :)


Avslutar med att bjuda på en grym låt som jag fick tips på igår.



Tycker att alla borde ta till sig budskapet och sprida lite kärlek såhär på fredagsmorgonen. Och alla andra tider på dygnet och veckan också för den delen.

Spread a little love, just say hello!

Clementinperioden är ett faktum. Så sjukt gott.
Skulle gå bananas på dem om jag inte hejdade mig själv.



En grej jag funderat över och aldrig lärt mig, trots min höga ålder på 28 år, är hur man egentligen skiljer på clementiner, mandariner och satsumas. Tycker det e samma grej?

Jag vet inte vad det är som gör detta så roligt. Kan det vara den djupa besvikelsen över Stefans felbedömning. Jag vet inte...



Kan det vara dialekten? Har svårt att se hur det skulle vara lika roligt på typ stockholmsdialekt...

När jag var på väg ut på en eftermiddagspromenad blev jag jagad av en vit katt. Den började hoppa och slå med tassarna efter mitt ben. Skumt. Jag undrar om den knaprat jästa rönnbär eller äpplen eller nått :P

Annars har idag känts som en ensam dag. Halmstad i alla ära men vänner, familj och alla jag bryr mig om är så långt borta. Vissa gånger är det jobbigt, ibland är man i extra behov av närhet, värme och kramar. Och ibland behöver man bara få höra att någon värdesätter en och är glad att man existerar.

Jag blev iaf väldigt glad när jag fick veta att dessa existerar på riktigt...

Denna helg stavas jobbkonferens.
Mycket jobbsnack men även god mat och lite mer avslappnat häng.

Nu blire middag, vin och klackarna i taket :)

Här sitter jag och funderar på livet medans jag väntar på att gröten ska bli klar. Blir inte så mycket klokare mer än att jag tycker det är lite jobbigt när det känns som livet står stilla och när man inte riktigt vet var man är på väg. Dagarna går och jag står still på samma ställe och stampar.

Nu är ju det där inte riktigt sant, jag cyklar och springer ibland istället för att stampa. Höhö. Humorn e på topp. Men jag ska inte klaga. Livet är lätt ioch jag trivs med det i stort. Jag lär mig nya saker på jobbet, träffar ofta nya roliga människor men mina långsiktiga mål känns verkligen som långsiktiga som jag inte är i närheten av. Hus, hund, familj finns inte på kartan, men det är nog dit jag mer och mer längtar.

Nu var visst gröten klar. Det går fort när man funderar.



Visst är mitt knä snyggt? Det syns iofs knappt i det här ljuset men det känns desto mer.

Ha en fin fredag hörrni! För det ska jag...

Idag gjorde jag en copycat på Anja Pärsons berömda vinnargest. En för snäv sväng med för mycket fart efter en nedförsbacke med rullgrus gjorde att jag gjorde min hittills värsta vurpa med cykeln och det i sin tur resulterade i sälen.

Tyvärr gjorde friktionen mellan mig och gruset att det inte blev lika bra glid som i Anjas säl. Min var nog en smula obekvämare att göra också. Men blåmärken och skrapsår får man ta och de trasiga kläderna ser jag som en möjlighet till shopping.

Men det är tur att jag är van att trilla både i skidbackar och från hästryggar, annars hade jag nog både börjat grina och blivit rädd.

Ne, nu ska jag göra en damage control och se om det är något mer än mitt sönderskrapade ben som behöver plåstras om.

Det regnar jävlar utanför fönstret. Sådär så att man inte ser ut ordentligt, nästan så jag skulle ha trott att nån stod utanför o spolade med vattenslang om jag inte bott på översta våningen.

Hundar och katter hade nog britterna sagt. Jag undrar var det uttrycket kommer ifrån egentligen. Cats and dogs. Varför inte horses and donkeys? Eller cows and chickens?

På tal om överraskningar så kom det ännu en från min bror häromdagen.
Årets födelsedagspresent. Sjukt snygg om jag får säga det själv, trots att fenan sitter på fel sida :)

Det blir inte söndag i sängen hela dagen. Men låg kvar till niosnåret och det är fasligt länge för mig.

Nu sitter jag och kikar på det luriga vädret utanför fönstret. Vaknade av att solen lyste in genom fönstret vid sextiden imorse, nån timme senare slog regnet frenetiskt mot rutan och åskan mullrade. En stund senare lyste solen igen men nu lurar det grått i horisonten. Jag tänkte ut och cykla men avvaktar en stund.

Under tiden: Söndagsfrulle och Bao i högtalarna.