reebee

Nu känns allt mycket bättre, dels för att friska luften alltid gör mig på bättre humör och dels för att Alexander ringde när jag var ute och gick och sa att han inte behöver jobba den här helgen. Så just nu sitter han i bilen på väg ner. Yeeeey :)

Helst skulle jag vilja ha honom här jämt. Tycker ju om killen. Går lixom inte att låta bli...

Har sett fram emot att ha en lugn skön helg och faktiskt vara i Halmstad för typ första helgen på 5 veckor.
Läsa bra böcker, ta långa promenader vid havet. Cykla. Gå en shoppingrunda på stan och kanske klippa mig. Kanske baka nått gott och skriva på min bok.

Tills jag gick hem från jobbet. Då kände jag mig rastlös. Och ensam.
Inte blev det bättre av att jag såg mina söta grannar sitta mittemot varanda vid köksbordet och kärvänligt prata med varandra. Det gör de typ varje kväll. Så vill jag också ha det.
Är trött på att komma hem till min tomma lägenhet, laga mat till mig själv och prata med den tomma stolen mittemot. Skittrist.

Jisses vilken gnällapa jag känner mig som. Jag skyller på att jag varit vaken sen fem. Och att jag har ägglossning. Nehepp nu ska jag ut och gå, kanske gråta en svätt. Det brukar hjälpa.

So long!

En av de bästa sakerna, det är att vakna av sig själv (ok, kanske inte en av de allra bästa sakerna i livet, men det är en bra sak!) att vakna innan klockan säger att man måste gå upp. Bara känslan av att veta att man kan ligga och dra sig.

Imorse vaknade jag strax efter klockan fem och trodde såklart att jag skulle kunna somna om, men istället blev jag klarvaken och låg och avhandlade drömmar och framtidsplaner. Inte blev jag så mycket klokare av det men jag har iallafall kommit fram till hur jag inte vill ha det. Alltid nått.

Trots att jag skulle kunna ligga i sängen i 45 minuter till så gick jag upp nu. Det är rätt skönt att kunna ta långfrukost, sitta med tända ljus och dricka te och titta på våra morgonsändningar i lugn och ro.

Om lusten faller på hinner jag nog även vika lite tvätt och diska, en bra sak (inte en av de bästa, men det är en bra sak!) är att komma hem till ett städat hem. Stök stressar mig, tro det eller ej ;)

Som avslutning bjuder jag på ett riktigt gulligt klipp om vänskap. Bortse från moralkakan på slutet så blir det bra :D

Dessa tidiga mornar...det verkar vara då jag har mest inspiration för att blogga.
Imorse ringde klockan vid kvart i fem och en stund senare kom taxin och hämtade mig.

Nu sitter jag på tåget, hade tänkt passa på att sova lite till men kroppen verkar vara inställd på det motsatta. Får väl helt enkelt ta en powernap när jag kommit hem till Björkvik.

Jag dricker portugisiskt te, det smakar surf. Jag längtar lite. Efter värme. Efter vågor. Efter äventyr.

Det är egentligen häftigt hur man förknippar smaker och lukter med vissa specifika minnen. Min tehylla är världens bästa tidsmaskin.

Mitt marockanska te tar mig direkt till en galen taxiresa som jag inte visste hur det skulle sluta, till avslappnade dagar, sköna vågor och världens godaste pannkakor.

Mitt coca-te tar mig direkt till höga höjder i Peru, storslagen miljö, äventyr, gulliga människor och ulliga djur.

Lilla glasburken med Kustfägring tar mig tillbaka till studenttiden i Kalmar, kyliga morgonpromenader runt slottet och utflykter till Öland.

Liptons Forest fruit dricker jag knappt, det räcker med att se förpackningen. Den andas väldig nostalgi och högstade/gymnasietid. Det intogs i diverse kompisars kök med alldeles för många sockerbitar samtidigt som vi antagligen diskuterade världsavgörande saker såsom killar, kläder och musik.

Just nu ser det ut som jag knarkar.
Eller rättare sagt som jag tror att jag skulle se ut om jag knarkade, jag har ju naturligtvis aldrig testat. Ögonen är så röda att man kunde tro att jag spetsat ögonvitorna med rödvinbärssaft. Men  tro det eller ej, det har jag inte heller.

Morgonjobb i kombination med förkylning är receptet jag rekommenderar om man är ute efter vampyrlooken.

Själv tycker jag att det är ganska skönt att det inte finns en kamera i närheten och att jag är själv på redaktionen just nu :)


Avslutar med att bjuda på en grym låt som jag fick tips på igår.



Tycker att alla borde ta till sig budskapet och sprida lite kärlek såhär på fredagsmorgonen. Och alla andra tider på dygnet och veckan också för den delen.

Spread a little love, just say hello!

Clementinperioden är ett faktum. Så sjukt gott.
Skulle gå bananas på dem om jag inte hejdade mig själv.



En grej jag funderat över och aldrig lärt mig, trots min höga ålder på 28 år, är hur man egentligen skiljer på clementiner, mandariner och satsumas. Tycker det e samma grej?

Till mitt hjärta <3

Jag vet inte vad det är som gör detta så roligt. Kan det vara den djupa besvikelsen över Stefans felbedömning. Jag vet inte...



Kan det vara dialekten? Har svårt att se hur det skulle vara lika roligt på typ stockholmsdialekt...

Jag har satt igång med löpningen för hösten. Sommaren blir alltid en slags semesterperiod när det gäller träning, dumt egentligen.
Ikväll blev det 8,5 km i sakta mak. Jag har inte bråttom, nu gäller det att få kilometer i benen, farten får komma i andra hand ett tag. Har satt upp ett ordentligt, långsiktigt mål, Göteborgsvarvet 2012. Dubbelt så långt som jag nånsin sprungit. Men som jag känner mig i kroppen just nu (förutom lite sviter från när jag härmade anja pärson förra veckan) så kommer det absolut inte vara några probs.

Har ännu en utmaning på gång. Cykelvasan 2012.
9 mil över stock och sten. Ska bli sjukt kul!
Loppet går inte av stapeln förrän i augusti så det känns ju lite tidigt att börja träna redan.
Men det skadar väl aldrig att även få några cykelmil i benen och vänja rumpan vid den obekväma sadeln.
Det kommer nog dröja ett litet tag innan jag sätter mig i sadeln igen dock, har fortfarande ont i kroppen efter min cykelvurpa förra veckan, har inte känts helt ok under löpturerna så pausar nog några dagar till.

Jag har en känsla av att hösten och vintern kommer att handla mycket om träning.

Tänkte föressten på en sak när jag var ute och sprang. 5 kilometer och en halvmil låter inte lika långt. I min värld låter en halvmil som en längre sträcka. Jag läser då och då i bloggar om folk som skriver att de sprungit en halvmil och inbillar mig att de är lite smålata och vill låta lite bättre än vad de är.
Kom igen när ni sprungit en hel mil vettja! Tills dess får ni gärna berätta att ni sprungit fem kilometer, det är inte alls en sträcka att förakta.

Är jag knasig?

När jag var på väg ut på en eftermiddagspromenad blev jag jagad av en vit katt. Den började hoppa och slå med tassarna efter mitt ben. Skumt. Jag undrar om den knaprat jästa rönnbär eller äpplen eller nått :P

Annars har idag känts som en ensam dag. Halmstad i alla ära men vänner, familj och alla jag bryr mig om är så långt borta. Vissa gånger är det jobbigt, ibland är man i extra behov av närhet, värme och kramar. Och ibland behöver man bara få höra att någon värdesätter en och är glad att man existerar.

Jag blev iaf väldigt glad när jag fick veta att dessa existerar på riktigt...

Denna helg stavas jobbkonferens.
Mycket jobbsnack men även god mat och lite mer avslappnat häng.

Nu blire middag, vin och klackarna i taket :)