Fan...
Fan, jag hatar att vakna och vara på dåligt humör. Har en konstig känsla i kroppen.
Men va tusan, nu drar jag ju snart iväg till mina fina i Malmö och imorrn vid den här tiden sitter jag på flyget till Marocko. Fint som snuns. Nu peppar vi igång den här dagen oxå. Och framförallt tar tag i och packar det sista.
Imorrn mina vänner är jag in the warm heart of Africa.
Men va tusan, nu drar jag ju snart iväg till mina fina i Malmö och imorrn vid den här tiden sitter jag på flyget till Marocko. Fint som snuns. Nu peppar vi igång den här dagen oxå. Och framförallt tar tag i och packar det sista.
Imorrn mina vänner är jag in the warm heart of Africa.
BAPELSIN GUBBJÄVEL!
Sittter här i min ensamhet på jobbet och äter ännu en apelsin. Vet inte vilken i ordningen den senaste tiden...
Låg sjuk en vecka innan jul och det enda jag ville ha var nyponsoppa med glass och apelsiner. De är så himla goda runt juletid, jisses!
Och för den som inte vet vad rubriken handlar om kan ju lyssna på detta klipp.
Låg sjuk en vecka innan jul och det enda jag ville ha var nyponsoppa med glass och apelsiner. De är så himla goda runt juletid, jisses!
Och för den som inte vet vad rubriken handlar om kan ju lyssna på detta klipp.
Mitt 2010
Jaha, nu är man snart där igen. Nytt år.
Jag fattar verkligen inte var tiden tar vägen...det där med att tiden går fortare ju äldre man blir kan jag nog faktiskt skriva under på.
Kommer ihåg när man var sju år och hade sitt första sommarlov efter ettan, den sommaren kändes ju som att den varade förevigt.
2010 har innehållit både bra och dåliga händelser. Men faktiskt mest bra. Detta är mitt år som har gått...
Det nya året inleddes i Åre med mycket snö, skidåkning, skoter, fina soluppgångar och lika fina nedgångar:
Januari och februari bjöd på mycket arbete med företaget och dessutom en finfin vinter i Göteborg. Bottennappet var när jag stukade foten och fick hoppa på kryckor i två veckor och oroade mig inför den kommande Peruresans äventyr.
Mars - PERU PERU PERU! Tillsammans med finaste Hanna reste jag återigen runt i inkafolketsland. Finns bara ett ord. Fantastiskt!
April - Tillbaka i Sverige och verkligheten igen. Och efter en lång vinter kom våren äntligen till Göteborg.
Maj - Hanna hittade en utbildning hon ville gå och jag fick veta att jag fått fast jobb på TV4 Halland. Vi insåg att företagandet skulle läggas på is på obestämd tid.
Juni - sommaren kom och juni bjöd på både mys hemma i Göteborg, Björkvik och möhippa i Stockholm.
I juli började jag läsa en sommarkurs som bland annat innebar att laga mat på stormkök och bygga vindskydd i vacker natur. Jag åkte till Portugal och surfade, finaste syster gifte sig och flyttlådor packades och kördes till Halmstad.
Augusti - innebar ännu en surfresa till Portugal, ännu en flytt, jag fyllde 27 år och började på nya jobbet.
September och början av oktober handlade det mest om valbevakning och efterspel. Jag köpte en surfbräda och en longboard. Helgerna spenderades på resande fot...
I november firades det att TV4 fyllde 20 år med pompa och ståt i Stockholm och jag och Anna drog till Irland. Där drack vi Guinness, sjöng ikapp med de irländska trubadurerna och hade snöbollskrig med några irländska snorungar.
I december handlade det mycket om jul både på jobbet och privat. Aftonen firades hemma i ett vintervitt Björkvik.
Imorgon är sista dagen på, vad som måste sammanfattas som, ett fantastiskt och händelserikt 2010.
I vanliga fall brukar jag avge nyårslöften men det enda jag ger som löfte till mig själv är att försöka göra 2011 ännu bättre.
Härmed vill jag önska er ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Besos!
Jag fattar verkligen inte var tiden tar vägen...det där med att tiden går fortare ju äldre man blir kan jag nog faktiskt skriva under på.
Kommer ihåg när man var sju år och hade sitt första sommarlov efter ettan, den sommaren kändes ju som att den varade förevigt.
2010 har innehållit både bra och dåliga händelser. Men faktiskt mest bra. Detta är mitt år som har gått...
Det nya året inleddes i Åre med mycket snö, skidåkning, skoter, fina soluppgångar och lika fina nedgångar:
Januari och februari bjöd på mycket arbete med företaget och dessutom en finfin vinter i Göteborg. Bottennappet var när jag stukade foten och fick hoppa på kryckor i två veckor och oroade mig inför den kommande Peruresans äventyr.
Mars - PERU PERU PERU! Tillsammans med finaste Hanna reste jag återigen runt i inkafolketsland. Finns bara ett ord. Fantastiskt!
April - Tillbaka i Sverige och verkligheten igen. Och efter en lång vinter kom våren äntligen till Göteborg.
Maj - Hanna hittade en utbildning hon ville gå och jag fick veta att jag fått fast jobb på TV4 Halland. Vi insåg att företagandet skulle läggas på is på obestämd tid.
Juni - sommaren kom och juni bjöd på både mys hemma i Göteborg, Björkvik och möhippa i Stockholm.
I juli började jag läsa en sommarkurs som bland annat innebar att laga mat på stormkök och bygga vindskydd i vacker natur. Jag åkte till Portugal och surfade, finaste syster gifte sig och flyttlådor packades och kördes till Halmstad.
Augusti - innebar ännu en surfresa till Portugal, ännu en flytt, jag fyllde 27 år och började på nya jobbet.
September och början av oktober handlade det mest om valbevakning och efterspel. Jag köpte en surfbräda och en longboard. Helgerna spenderades på resande fot...
I november firades det att TV4 fyllde 20 år med pompa och ståt i Stockholm och jag och Anna drog till Irland. Där drack vi Guinness, sjöng ikapp med de irländska trubadurerna och hade snöbollskrig med några irländska snorungar.
I december handlade det mycket om jul både på jobbet och privat. Aftonen firades hemma i ett vintervitt Björkvik.
Imorgon är sista dagen på, vad som måste sammanfattas som, ett fantastiskt och händelserikt 2010.
I vanliga fall brukar jag avge nyårslöften men det enda jag ger som löfte till mig själv är att försöka göra 2011 ännu bättre.
Härmed vill jag önska er ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Besos!
Teknikfreak!
Ett teknikfreak har jag aldrig varit. Eller, jag tycker att det kan vara rätt roligt om jag förstår den. Men nu snurrar det i mitt huvud...
Ska köpa ny mobil, en skrivare, lite grejor till systemkameran och till datorn...nått jag trodde skulle ta en timme att beställa har typ tagit hela dan. Gah!
Nu tar jag en promenad tror jag, frisk luft ska vara bra har jag hört :)
Ska köpa ny mobil, en skrivare, lite grejor till systemkameran och till datorn...nått jag trodde skulle ta en timme att beställa har typ tagit hela dan. Gah!
Nu tar jag en promenad tror jag, frisk luft ska vara bra har jag hört :)
Lasse ett och Lasse två...
Jag vet att jag nångång skrivit att Lars Winnerbäck är grym på att beskriva sånt man känner men själv har svårt att sätta ord på.
Denna gången är det en annan Lasse som lyckats göra det samma. Lasse Lindh.
Jag är fan livrädd. Bra att komma iväg en sväng nu och få lite distans känner jag. Vet inte om jag vill att den där muren ska falla.
Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Denna gången är det en annan Lasse som lyckats göra det samma. Lasse Lindh.
Jag är fan livrädd. Bra att komma iväg en sväng nu och få lite distans känner jag. Vet inte om jag vill att den där muren ska falla.
Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jobbigt...eller?
Efter ett par riktigt slappa dagar i Björkvik var det så dags att idag gå tillbaka till jobbet...
För vissa kanske det kan innebära viss ångest, även så för mig ibland.
Fick en ordentlig mjukstart, på morgonmötet föreslog jag att jag skulle åka till en av länets skidbackar och göra ett reportage. Inga konstigheter.
Fick dessutom med mig Anna som fotograf vilket ledde till en väldigt skön dag och dessutom massa pratpratprat. Hon är bra, tjejen. Säger bra saker när jag som mest behöver höra det.
Det var gutt att stå på ett par skidor...kände plötsligt ett väldigt behov av att åka till fjällen. Det har mest varit surf, surf, surf som tagit upp mina tankar på senaste.
Men finns det tid blir det nog en skidtripp senare i vår om jag inte får ett tokryck när jag kommit hem från Marocko och känner att jag måste iväg och surfa igen. Inte helt omöjligt.
Snart bär det av, jag kan knappt vänta!
För vissa kanske det kan innebära viss ångest, även så för mig ibland.
Fick en ordentlig mjukstart, på morgonmötet föreslog jag att jag skulle åka till en av länets skidbackar och göra ett reportage. Inga konstigheter.
Fick dessutom med mig Anna som fotograf vilket ledde till en väldigt skön dag och dessutom massa pratpratprat. Hon är bra, tjejen. Säger bra saker när jag som mest behöver höra det.
Det var gutt att stå på ett par skidor...kände plötsligt ett väldigt behov av att åka till fjällen. Det har mest varit surf, surf, surf som tagit upp mina tankar på senaste.
Men finns det tid blir det nog en skidtripp senare i vår om jag inte får ett tokryck när jag kommit hem från Marocko och känner att jag måste iväg och surfa igen. Inte helt omöjligt.
Snart bär det av, jag kan knappt vänta!
SJ kära gamla vän...
Tycker ärligt talat synd om personalen som jobbar på SJ just nu...
Efter förra vinterns fiasko och förseningar känns det som att svenska folkets tålamod tryter. Tåget jag sitter på just nu är nästan 3 timmar sent och det är fortfarande inte speciellt mycket jämfört med många andra. Irritationen hänger i luften och går nästan att ta på. Personalen har varit ovanligt osynliga och när jag skymtat dem har de följts åt i en liten flock. Har de varit med om lynchstämning månne?
Kan tänka mig att det finns ett och annat begynnande magsår och ganska många stressmagar där ute i tågvagnarna och att det nästan är lite jobbigt att säga att man jobbar för SJ, kan gissa att folk nästan reagerar som när någon erkänner att de jobbar som telefonförsäljare.
Kan bara konstatera att jag en överlycklig för mitt jobb. Jag längtar efter att komma dit imorgon och träffa alla söta kollegor. Det känns som att det var evigheter sen eftersom jag låg sjuk en vecka innan jul.
Särskilt kul ska det bli att träffa Anna, hoppas att hon fortfarande är lika sprudlande och nykär som innan hon åkte hem till Åland. Jag blir så glad när det ligger kärlek i luften, får energi av det.
Passande nog shufflade Spotify på en finfin låt på temat, nämligen John Denvers: Annies Song.
Texten kan kanske tyckas lite väl cheesy...men jag tycker väldigt mycket om den. Skulle vara jäkligt skönt om det nångång kunde kännas så självklart och så enkelt.
Efter förra vinterns fiasko och förseningar känns det som att svenska folkets tålamod tryter. Tåget jag sitter på just nu är nästan 3 timmar sent och det är fortfarande inte speciellt mycket jämfört med många andra. Irritationen hänger i luften och går nästan att ta på. Personalen har varit ovanligt osynliga och när jag skymtat dem har de följts åt i en liten flock. Har de varit med om lynchstämning månne?
Kan tänka mig att det finns ett och annat begynnande magsår och ganska många stressmagar där ute i tågvagnarna och att det nästan är lite jobbigt att säga att man jobbar för SJ, kan gissa att folk nästan reagerar som när någon erkänner att de jobbar som telefonförsäljare.
Kan bara konstatera att jag en överlycklig för mitt jobb. Jag längtar efter att komma dit imorgon och träffa alla söta kollegor. Det känns som att det var evigheter sen eftersom jag låg sjuk en vecka innan jul.
Särskilt kul ska det bli att träffa Anna, hoppas att hon fortfarande är lika sprudlande och nykär som innan hon åkte hem till Åland. Jag blir så glad när det ligger kärlek i luften, får energi av det.
Passande nog shufflade Spotify på en finfin låt på temat, nämligen John Denvers: Annies Song.
Texten kan kanske tyckas lite väl cheesy...men jag tycker väldigt mycket om den. Skulle vara jäkligt skönt om det nångång kunde kännas så självklart och så enkelt.
Jul i Vittorp
God Jul alla!
Nu är det nära...
Om tio minuter hoppar jag av tåget i Katrineholm, tack SJ för den lilla förseningen på 20 minuter...vet att det kunde varit mycket värre :)
Om ytterligare en halvtimme e jag hemma på Vittorps gård, underbart! Dock med liiiite mer snö än vad det är på dessa bilder...
Söta Gizzahunden, snart kommer jag och busar med dig! Wiiiiiiie :D
Om ytterligare en halvtimme e jag hemma på Vittorps gård, underbart! Dock med liiiite mer snö än vad det är på dessa bilder...
Söta Gizzahunden, snart kommer jag och busar med dig! Wiiiiiiie :D
Vintervitt
Jag åker tåg genom ett vitt, fantastiskt vintersverige. Att vi bor i ett så otroligt vackert land måste man ibland nypa sig i armen för att inse, det är så lätt att ta för givet...
Snökaoset som drabbat så många andra som varit ute och rest de senaste dagarna går mig obemärkt förbi. Vi är 15 minuter sena och det beror på ett signalfel...
Snart är jag hemma.
Åh, vad jag längtat efter det här - senast jag var hemma var det juli och bröllopsfeber i Björkvik. Det fanns inte riktigt någon tid för avslappning och det lugn som jag så starkt förknippar besöken på gården med. Nu ser jag fram emot några härliga dagar med mina föräldrar, hundarna och hästarna. Ridturer i skogen bland snötyngda grenar som ibland släpper ner snö innanför jackkragen när man passerar.
Har lyssnat på två bra låtar sen jag började skriva - en rätt ny och en gammal goding...
Det finns många olika versioner av denna låt, men jag föredrar den med Eminem...
Den här har ett par år på nacken men blir aldrig nånsin tråkig, texten är fantastisk och ack så träffande många gånger...
For 27 years I’ve been trying to believe and confide in
Different people I’ve found.
Some of them got closer than others
And someone wouldn’t even bother and then you came around
I didn’t really know what to call you, you didn’t know me at all
But I was happy to explain.
I never really knew how to move you
So I tried to intrude through the little holes in your veins
And I saw you
But that’s not an invitation
That’s all I get
If this is communication
I disconnect
I’ve seen you, I know you
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
You always seem to know where to find me and I’m still here behind you
In the corner of your eye.
I’ll never really learn how to love you
But I know that I love you through the hole in the sky.
Where I see you
And that’s not an invitation
That’s all I get
If this is communication
I disconnect
I’ve seen you, I know you
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
Well this is an invitation
It’s not a threat
If you want communication
That’s what you get
I’m talking and talking
But I don’t know
How to connect
And I hold a record for being patient
With your kind of hesitation
I need you, you want me
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
I disconnect.
Snökaoset som drabbat så många andra som varit ute och rest de senaste dagarna går mig obemärkt förbi. Vi är 15 minuter sena och det beror på ett signalfel...
Snart är jag hemma.
Åh, vad jag längtat efter det här - senast jag var hemma var det juli och bröllopsfeber i Björkvik. Det fanns inte riktigt någon tid för avslappning och det lugn som jag så starkt förknippar besöken på gården med. Nu ser jag fram emot några härliga dagar med mina föräldrar, hundarna och hästarna. Ridturer i skogen bland snötyngda grenar som ibland släpper ner snö innanför jackkragen när man passerar.
Har lyssnat på två bra låtar sen jag började skriva - en rätt ny och en gammal goding...
Det finns många olika versioner av denna låt, men jag föredrar den med Eminem...
Den här har ett par år på nacken men blir aldrig nånsin tråkig, texten är fantastisk och ack så träffande många gånger...
For 27 years I’ve been trying to believe and confide in
Different people I’ve found.
Some of them got closer than others
And someone wouldn’t even bother and then you came around
I didn’t really know what to call you, you didn’t know me at all
But I was happy to explain.
I never really knew how to move you
So I tried to intrude through the little holes in your veins
And I saw you
But that’s not an invitation
That’s all I get
If this is communication
I disconnect
I’ve seen you, I know you
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
You always seem to know where to find me and I’m still here behind you
In the corner of your eye.
I’ll never really learn how to love you
But I know that I love you through the hole in the sky.
Where I see you
And that’s not an invitation
That’s all I get
If this is communication
I disconnect
I’ve seen you, I know you
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
Well this is an invitation
It’s not a threat
If you want communication
That’s what you get
I’m talking and talking
But I don’t know
How to connect
And I hold a record for being patient
With your kind of hesitation
I need you, you want me
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
I disconnect.
Sporadiskt...
Jag och mina sporadiska uppdateringar.
Vet inte om jag ska skylla på för lite tid, brist på inspiration eller att jag bara är en periodare...
Misstänker att det kan vara en kombination. Eller brist på inspiration har jag verkligen inte haft under hösten eller egentligen sen jag lämnade Kalmar hösten 2007, har alltid varit på språng, upplevt massa skoj och träffat en massa spännande människor både på jobbet och privat.
Har nog varit så mycket att göra, så många nya intryck att ta in att jag inte haft ro att skriva. Har varit upptagen med att uppleva och smälta.
Nu har jag äntligen landat lite, Halmstad it is...på obestämd tid. Fast anställning. Hur vuxet är inte det? Och samtidigt lite skrämmande... Men fast behöver ju inte betyda för evigt och ett faktum att man nöjer sig. Efter att lagt all energi på jobb och nån slags "karriär" sen jag tog examen är jag ganska nöjd för stunden. Det är skönt att få koncentrera sig på sitt privata jag och lägga lite tid på sina fritidsintressen.
Men på tal om det. Nu måste jag pysa till jobbet. Dum ovana att alltid vara nååågra minuter sen.
Vet inte om jag ska skylla på för lite tid, brist på inspiration eller att jag bara är en periodare...
Misstänker att det kan vara en kombination. Eller brist på inspiration har jag verkligen inte haft under hösten eller egentligen sen jag lämnade Kalmar hösten 2007, har alltid varit på språng, upplevt massa skoj och träffat en massa spännande människor både på jobbet och privat.
Har nog varit så mycket att göra, så många nya intryck att ta in att jag inte haft ro att skriva. Har varit upptagen med att uppleva och smälta.
Nu har jag äntligen landat lite, Halmstad it is...på obestämd tid. Fast anställning. Hur vuxet är inte det? Och samtidigt lite skrämmande... Men fast behöver ju inte betyda för evigt och ett faktum att man nöjer sig. Efter att lagt all energi på jobb och nån slags "karriär" sen jag tog examen är jag ganska nöjd för stunden. Det är skönt att få koncentrera sig på sitt privata jag och lägga lite tid på sina fritidsintressen.
Men på tal om det. Nu måste jag pysa till jobbet. Dum ovana att alltid vara nååågra minuter sen.