SJ kära gamla vän...
Tycker ärligt talat synd om personalen som jobbar på SJ just nu...
Efter förra vinterns fiasko och förseningar känns det som att svenska folkets tålamod tryter. Tåget jag sitter på just nu är nästan 3 timmar sent och det är fortfarande inte speciellt mycket jämfört med många andra. Irritationen hänger i luften och går nästan att ta på. Personalen har varit ovanligt osynliga och när jag skymtat dem har de följts åt i en liten flock. Har de varit med om lynchstämning månne?
Kan tänka mig att det finns ett och annat begynnande magsår och ganska många stressmagar där ute i tågvagnarna och att det nästan är lite jobbigt att säga att man jobbar för SJ, kan gissa att folk nästan reagerar som när någon erkänner att de jobbar som telefonförsäljare.
Kan bara konstatera att jag en överlycklig för mitt jobb. Jag längtar efter att komma dit imorgon och träffa alla söta kollegor. Det känns som att det var evigheter sen eftersom jag låg sjuk en vecka innan jul.
Särskilt kul ska det bli att träffa Anna, hoppas att hon fortfarande är lika sprudlande och nykär som innan hon åkte hem till Åland. Jag blir så glad när det ligger kärlek i luften, får energi av det.
Passande nog shufflade Spotify på en finfin låt på temat, nämligen John Denvers: Annies Song.
Texten kan kanske tyckas lite väl cheesy...men jag tycker väldigt mycket om den. Skulle vara jäkligt skönt om det nångång kunde kännas så självklart och så enkelt.
Efter förra vinterns fiasko och förseningar känns det som att svenska folkets tålamod tryter. Tåget jag sitter på just nu är nästan 3 timmar sent och det är fortfarande inte speciellt mycket jämfört med många andra. Irritationen hänger i luften och går nästan att ta på. Personalen har varit ovanligt osynliga och när jag skymtat dem har de följts åt i en liten flock. Har de varit med om lynchstämning månne?
Kan tänka mig att det finns ett och annat begynnande magsår och ganska många stressmagar där ute i tågvagnarna och att det nästan är lite jobbigt att säga att man jobbar för SJ, kan gissa att folk nästan reagerar som när någon erkänner att de jobbar som telefonförsäljare.
Kan bara konstatera att jag en överlycklig för mitt jobb. Jag längtar efter att komma dit imorgon och träffa alla söta kollegor. Det känns som att det var evigheter sen eftersom jag låg sjuk en vecka innan jul.
Särskilt kul ska det bli att träffa Anna, hoppas att hon fortfarande är lika sprudlande och nykär som innan hon åkte hem till Åland. Jag blir så glad när det ligger kärlek i luften, får energi av det.
Passande nog shufflade Spotify på en finfin låt på temat, nämligen John Denvers: Annies Song.
Texten kan kanske tyckas lite väl cheesy...men jag tycker väldigt mycket om den. Skulle vara jäkligt skönt om det nångång kunde kännas så självklart och så enkelt.
Kommentarer
Trackback