Lasse ett och Lasse två...
Jag vet att jag nångång skrivit att Lars Winnerbäck är grym på att beskriva sånt man känner men själv har svårt att sätta ord på.
Denna gången är det en annan Lasse som lyckats göra det samma. Lasse Lindh.
Jag är fan livrädd. Bra att komma iväg en sväng nu och få lite distans känner jag. Vet inte om jag vill att den där muren ska falla.
Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Denna gången är det en annan Lasse som lyckats göra det samma. Lasse Lindh.
Jag är fan livrädd. Bra att komma iväg en sväng nu och få lite distans känner jag. Vet inte om jag vill att den där muren ska falla.
Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Jag borde lärt mig nu att det alltid är det
Lilla som får mig på fall
Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt
Åh, snälla bryt mig inte nu
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Kommentarer
Trackback