reebee

Idag fick jag vårkänslor. Konstigt egentligen, för idag var den kallaste dagen på hela vintern. Kanske var det ljuset som gjorde det. Solen som visade sig mellan träden, den lilla vita snön som blivit liggandes sen lördagens snöfall, det faktum att det inte längre börjar skymma på eftermiddagen. Med bitande kinder tog jag en promenix på stranden och kände mig mer levnadsglad än på länge. Tänk vad lite det behövs...



Nått som däremot får mig att känna tvärtom är att jag är mållös.
Alltså inte mållös som i att jag inte kan ta ton, utan att jag faktiskt inte har nån plan för livet. Det är helt nytt för mig, jag brukar alltid ha ett mål att jobba mot. Nu känns det bara som att dagarna går, som att jag står och stampar på samma ställe och som att livet springer ifrån mig. Jag vet inte var jag kommer vara eller hur mitt liv kommer se ut om ett halvår, ett år eller fem år. Jag kan inte ens fantisera om det. Inte ett dugg inspirerande.