30 dagar - 30 inlägg
Dag 30 – Ett sista ögonblick
----
Ett sista ögonblick som för alltid kommer att leva kvar i mitt minne är när min allra bästa vän dog.
I 10 år hade vi följts åt i vått och torrt. Han var en himla fin lyssnare och bra på att trösta när jag var nere. En dag började han bete sig konstigt. Han åt inte, la sig ner gång på gång. Gick ut ur hagen och promenerade runt på gräsmattan. Vi funderade på om han fått kolik och försökte mata honom med filmjölk. Men på kvällen var han precis som vanligt och stod och smågnäggade för att få sin dagliga näve havre. Han fick ingen av rädsla för att det var kolik. Det kan jag fortfarande ha dåligt samvete över, jag borde ha insett att åldern gjort sin rätt.
Nästa dag när de andra hästarna gick ut i hagen fick han stå kvar i stallet med boxdörren öppen...sakta gick han ut ur sin box och in i de andras boxar. I en efter en stod han och snusade och gungade sitt huvud fram och tillbaka tills han varit i alla. Sen gick han ut, kröp under tråden till hagen och gick och la sig i det gröna. Vi satt hos honom alla tre, jag mamma och pappa. Det såg ut som han började drömma, han klippte med ögonen och man såg hur han försvann bort. Långt efter att glöden i hans ögon slocknat slog hans hjärta. Det var starkt, precis som han hade varit hela livet. Över 30 år gammal, pigg in i det sista somnade Svarten in på eftermiddagen den 5 juli 1998. Det är ett sista ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
----
Ett sista ögonblick som för alltid kommer att leva kvar i mitt minne är när min allra bästa vän dog.
I 10 år hade vi följts åt i vått och torrt. Han var en himla fin lyssnare och bra på att trösta när jag var nere. En dag började han bete sig konstigt. Han åt inte, la sig ner gång på gång. Gick ut ur hagen och promenerade runt på gräsmattan. Vi funderade på om han fått kolik och försökte mata honom med filmjölk. Men på kvällen var han precis som vanligt och stod och smågnäggade för att få sin dagliga näve havre. Han fick ingen av rädsla för att det var kolik. Det kan jag fortfarande ha dåligt samvete över, jag borde ha insett att åldern gjort sin rätt.
Nästa dag när de andra hästarna gick ut i hagen fick han stå kvar i stallet med boxdörren öppen...sakta gick han ut ur sin box och in i de andras boxar. I en efter en stod han och snusade och gungade sitt huvud fram och tillbaka tills han varit i alla. Sen gick han ut, kröp under tråden till hagen och gick och la sig i det gröna. Vi satt hos honom alla tre, jag mamma och pappa. Det såg ut som han började drömma, han klippte med ögonen och man såg hur han försvann bort. Långt efter att glöden i hans ögon slocknat slog hans hjärta. Det var starkt, precis som han hade varit hela livet. Över 30 år gammal, pigg in i det sista somnade Svarten in på eftermiddagen den 5 juli 1998. Det är ett sista ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
Kommentarer
Trackback