reebee

Idag har jag druckit te med Winnerbäck. Det var längesen och ett kärt återseende.
Han sjöng så klart en himla massa och jag inser att jag saknat honom. Hans ord passar min värld.

Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
Och jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
Det var så det var

Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad

Japp, det var så det var...
Imperfekt i all ära. Men man måste leva i nuet.
Nu ska jag ut och springa i blåsten, jag har ett rekord att slå. Puss på er!