reebee

Den senaste veckan har jag sprungit som en tok vart jag än ska.
Nog för att jag har börjat löpträna ordentligt nu när våren kommit, Änggårdsbergens backar e inte att leka med kan jag lova, men det har inte riktigt varit meningen att göra en Forrest Gump.

Anledningen? Jag är en sann tidsoptimist (är iofs optimist när det gäller mesta när jag tänker efter) men när det gått så långt att jag måste springa hela vägen till spårvagnen för att jag inte ska missa den har det gått liiite för långt. Och det är precis vad som hänt den senaste veckan...

Och är det inte spårvagnen så är det tåget, häromdan lyckades jag nämligen missa spårvagnen trots att jag sprang, vilket resulterade i att jag hade två minuter från att spårvagnen anlände till centralen tills att tåget skulle gå.

Jisses...då slog jag nog nått rekord tror jag...Klüft hade garanterat blivit avundsjuk om hon sett mig.

När jag ska med tåget från Halmstad till Göteborg efter att jag jobbat är det mer regel än undantag att jag springer för att hinna, den sista redigeringen tar alltid längre tid än man tror...

Hur som helst, de senaste dagarna har jag känt hur det spänt  och dragit i vänster vad...skulle inte bli förvånad om jag vaknar med sendrag inatt...hoppas det blir runt 03-30 då jag ändå ska upp.

Gonatt på er!