reebee

Gillar inte att ha en infektion i kroppen.
Man orkar inte göra någonting och på nätterna kan man inte sova och när man väl gör det drömmer man feberdrömmar.
Snodde oräkeneliga varv i sängen inatt, halvt vaken, halvt sovandes...
Man får så konstiga tankar när man är så.
Inatt var alla val i livet vägar.
Vissa vägar är raka, ljusa, sandade..nästan för lätta men rätt sköna och enkla att ta. Andra är slingriga, innehåller hinder och taggiga buskar - dessa får man kämpa för att ta sig fram på, men i slutändan kan det vara värt det.
Har mer än en gång slagit in på en liten stig som rätt snart blivit rätt jobbig, snårig och svår men har äventyrslysten fortsatt tills den tvärt tagit slut i ett stup där inte den rangligaste bro, inte ens ett litet rep funnits för att ta sig över. 
Jag chansat och hoppat, men aldrig nått till andra sidan.
Istället har jag fått tag på en gren i fallet och har mörbultad påbörjat en mödosam klättring och väg tillbaka.
Trots det är det något som lockar och drar...kanske är det nyfikenheten på vad som finns på andra sidan.
Mitt förnuft säger att jag aldrig nånsin kan ta mig över, inte ens med vingar. Har funderingar på att sätta upp avspärrningar och stopskyltar.

Men men, man vet aldrig vilka väger benen leder en in på. Hoppas på en lagom krokig,halvsvår väg tror jag.

Gud va flummigt detta låter...verkligen. Förkylningsfilosofier is the shit.

En bra låt som gör mig glad är denna

I helgen fanns det funderingar på att åka till Linköping. Förkylningen sätter käppar i hjulet.
Nu ska jag ska jag sova och fortsätta förkylningsflumma.