Kalmar

Åren har sprungit, nu är det tid
lämna den stad som blivit mitt liv

Här har jag kämpat, mognat och växt alla dar
nu får jag leva på de minnen som finns kvar

Här har jag tappat och förlorat mig - men hittat mig igen
Här har jag insett att nu är det som räknas- inte sen

Staden andas trygghet, staden andas hem
en stad som snart förvandlas till staden längesen.

Här har jag skrattat mig fördärvad och lärt mig massa nytt
Här har jag byggt ett luftslott och från verkligheten flytt

Jag har gråtit av förtvivlan - sett mina drömmar falla platt
Jag har åkt pulka tills jag kiknat - en mörk men stjärnklar natt

Staden andas trygghet, staden andas hem
en stad som snart förvandlas till staden längesen.

Här har jag sett solen vakna över kalmarsund
På kullen har jag och mina vänner fikat mången stund.

Ibland har allt känts hopplöst - jag har sett vänskap dö
 jag har vandrat i ett regn med hjärtat tungt som blötsnö

Här i Kalmar har jag har älskat och hatat och älskat igen.
I stan som andas trygghet - i stan som andas hem
en stad som nu förvandlas till stan för längesen.

Har inga fler ord just nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback