reebee

Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Att andas

Men vad är det här?
Nu rullar tårar ner för kinderna och jag fattar ingenting.
Blev helt plötsligt så sorgsen...
Jag har i flera veckor varit så över-överlycklig för jobbet i Åre och allt annat som känts så lätt.
Nu känns det som jag har ett stort hål i kroppen.

Kan det vara höstens depp som är på ingång? Kan det vara att jag faktiskt börjat inse att min trygga tillvaro i Kalmar med allt som tillhör inte längre existerar? Kan det vara ovissheten om framtiden som gnager?

Vet att allt släpper bara jag kommer upp till Åre...det där med att vänta är tufft. För mycket tankar som får plats när man väntar.

Blev plötsligt så medveten om hur rädd jag är att förlora de som jag tycker om, de som betyder nått. 
Snälla, snälla lova att inte försvinna!
Lova att finnas kvar och alltid, alltid finnas där. Även om vi inte ses så ofta, även om ni blir upp över öronen förälskade, även om ni får ett toppjobb. Finns där.
Så lovar jag att finnas...


Nu måste jag ut och springa. Hoppas lite motion och frisk luft får ordning på huvudet...
Jag. Pannlampan. Mörkret.