Nu börjar det likna något...
Efter en seg start börjar det arta sig nu.
Efter att kvällarna varit regniga och sega och tillbringats själv har det äntligen vänt. Det är som att människor ploppar upp med solen.
Häromdan soft kväll me öl i Borgholm, kvällen efter Gessle och ikväll spontan vinkväll me Kim, Bingo, Sone mfl.....gött! Synd att man var tvungen o gå därifrån så tidigt bara. Imorrn blire grill o i helgen Karlskrona. Tjohej!
Jag e så jäkla nöjd...för jag mår så bra och jag är så glad. Men jag fick verkligen en tankeställare när jag satt i bilen idag och lyssnade på radio o Patrik Isakssons gamla låt spelades. Den fick mig att tänka tillbaka på ett år som varit sjukt jobbigt på flera sätt och att saker kan vända så himla snabbt. Man ska ta vara på tiden.
Dagar du hade med vänner omkring dig,
du minns det med glädje, du minns det med sorg.
För när du försvann och gick bort dig i natten,
vi hade på känn vi som följde på håll.
Allt du försakat, hur du nu levde,
i världar av smärta, i rum utan ljus.
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera
av kärlek du missat i rädsla för svek.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som bryr sig...
För att pigga upp sig efter denna depp kan jag tipsa om Elias and the Wizzkids med låten The Dance.
Nu finns det inte mer o säga. Gonatt!