reebee

Såg ett avsnitt av Scrubs häromdan där en patient hade en sjukdom som gjorde att livet utspelade sig i en musikal.
Det är ett av de bästa avsnitten jag sett...och ännu ett bevis på att musik är viktigt.

-----------------------------------------------------

Parksommar igår. Hade inga som helst förväntningar, hade inte tänkt så mycket på vad jag väntade mig av artisterna.
Säkert var bra och kändes väldigt äkta på något vis...jag har haft ett väldigt tudelat tycke om Säkert tidigare. Hur svårt kan det vara att skriva ner ord precis rakt upp och ner lixom?
Men jag har bestämt mig för att det fungerar för mig, orden tar sig innanför skalet och sätter sig långt bak i ryggraden. Favoriterna just nu är Det kommer bara leda till något ont, Någon gång måste du bli själv, Vi kommer att dö samtidigt du och jag

Under Salem Al Fakirs uppträdande fick jag kramp i kinderna. Satt med ett konstant leende, han var ett riktigt energiknippe på scenen och charmade nog hela publiken tror jag.
Sen är det ett faktum att jag inte gillar precis all hans musik, den spänner över väldigt många genrer och vissa låtar har jag lite svårt för. Men live fungerar det nästan...

Moneybrother var ändå kvällens höjdpunkt. Stämningen i Gamlebys lilla folkpark är obeskrivlig, men för mig var det magiskt på något sätt. Helt kolsvart ute och ljuset  och bandet nere på scenen var det enda som syntes.
Var längesen jag lyssnade på Moneybrother och har aldrig lyssnat direkt aktivt, men de ska ses live så är det bara! En överraskning var att han sjöng på svenska, jag gillart!

-----------------------------------------------------

Dagens rubrik hör inte alls ihop med vad jag skrivit. Men var av stor betydelse igår. Den som blir nyfiken får väl be mig berätta.

Och kom inte närmre...och snälla kom närmre, snälla kom närmre