reebee

För 24 år sen bestämde jag mig för att var det dags.
Då var jag trött på mörkret och ville ut i den stora, vilda vida världen.
Nu ville jag ha äventyr.

Och nog har det varit ett äventyr alltid, upp och ner och hit och dit.
Massa galenskap har det blivit genom åren.

Men satan! 24 år!!! Det är ju jättemycket...
När jag var yngre tyckte jag att alla vuxna var patetiska som sa "ju äldre man blir desto fortare går det". Men nu börjar jag inse att det faktiskt ligger något i det...

När man var yngre var födelsedagen en av de viktigaste händelserna på året, vet inte om det delvis berodde på att man veckorna innan satt o dreglade över alla leksakskataloger haha.
Och när det var dags så vaknade man jättetidigt på morgonen och kröp långt under täcket och låtsades sova när familjen sjungandes kom med presenter och tårta. Ofta dök en liten skrattande Rebecca fram under täcket  med håret ståendes åt alla håll i små flätor. Våfflat hår var viktigt på kalas.
Egentligen är det väldigt få födelsedagar jag minns. Jag minns min 11-årsdag....för då blev jag magsjuk och låg och kräktes hela dagen och var jätterädd att jag inte skulle bli frisk till mitt o kompisens spökparty.

Nuförtiden tycker jag inte att det är så viktigt att fira, men jag blir jätteglad när folk kommer ihåg en. Och sen 00.00 inatt har det varit full aktivitet i mobilen och gjort mig på bästa humöret :) Tack alla söta!

Ikväll blire lugnt mys, jag o Ellen tar nog en sväng till puben, det var längesen....