reebee

Jag tog en promenad med Winnerbäck och KENT häromkvällen, det blev ett kärt återseende.
Den ene har jag medvetet undvikit ett tag, de andra har fallit lite i glömska och gett plats åt nya förmågor.
Planlösa steg, utan något mål förde oss till sist in bland gränderna vid Kattrumpan, där de små husen doftar av tjära.
Tankarna vandrade hit och dit, men mest runt Kalmar. Hur denna stad påverkat och förändrat mitt liv...Många, många nya vänner har berikat mitt liv, bästa vännen finns dock inte där längre-inte på samma sätt och det är nog Kalmars fel.
Så många erfarenheter jag vunnit under de tre år som snart är till ända. Inte bara i skolan där jag utvecklats såpass att jag är redo att flyga fritt utan även utöver...
Jag har lärt mig att man ska se bakom sina fördomar och ge alla en chans-man kan finna en underbar vän.
Jag har lärt mig att man inte ska lyssna på andra utan bilda sig sin egna uppfattning- det finns alltid två sidor av en berättelse.
Jag har lärt mig att inte alla förtjänar en andra chans-de sumpar den ändå.

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Igår eftermiddag förde min lilla Ford Escort mig hem. En ljum promenad med hundarna i skogen och en massa bus med lilla Gizza fick att sova bättre på länge.

Det är underbart att äntligen vara hemma!