Det var så det var...

Idag har jag druckit te med Winnerbäck. Det var längesen och ett kärt återseende.
Han sjöng så klart en himla massa och jag inser att jag saknat honom. Hans ord passar min värld.

Du gick sakta nerför gatan

Vi hade inte bråttom hem

Och jag vände mig om ibland

för att få en skymt av dig igen

Det var så det var

Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan

Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human

Du var mitt hem och min oas

Du gav mig gåtorna tillbaks

Du gjorde mig lycklig och förvånad


Japp, det var så det var...
Imperfekt i all ära. Men man måste leva i nuet.
Nu ska jag ut och springa i blåsten, jag har ett rekord att slå. Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback